Med allvaret som given botten

Mats Löfgren in memoriam

Vår vän och kollega Mats Löfgren är död. Dödsbudet kom plötsligt och överraskande och fyllde oss med sorg. Han står så levande i vårt minne. Mats drog in som en frisk fläkt i vår översättarkrets i mitten av 80-talet, och med sin envishet och smittande entusiasm blev han snart en central gestalt i översättarsektionen och förbundet. Han var sektionens sekreterare från 1987 till 1990, då han blev dess ordförande, en post han innehade till 1999. Han var också representant för översättarna i Författarförbundets styrelse, först som suppleant och mellan 1991 och 1995 som ordinarie ledamot i förbundsstyrelsen. Mats började sin yrkesbana som journalist, och det fanns hos honom en utåtriktad nyfikenhet och energi som kanske hade sin grund där. Han var en av de första bland oss som började arbeta med dator, och han insåg genast vilka möjligheter det öppnade. Han levererade sina översättningar på diskett långt innan tekniken hade slagit igenom på förlagen, och det var hans förtjänst att vi fick det s.k. diskettavtalet som länge gav oss alla en välkommen extra inkomst av vårt arbete, och som numera ingår i våra avtal. Det var också Mats som tog initiativet till att först översättarna, och sedan hela Författarförbundet, fick en monter på Bok & Bibilioteksmässan i Göteborg, och han var en drivande kraft bakom de översättarseminarier som sektionen varit med om att arrangera sedan början av 90-talet. Mats hade många internationella kontakter och var under flera år ledamot av Conseil Européen des Associations de Traducteurs Littéraires (CEATL).
 Men först och främst var Mats en erkänt skicklig och uppskattad yrkesbroder, alltid uppmuntrande och generöst öppen för samtal om översättningsarbetets mödor och glädjeämnen. Det var alltid roligt att sitta tillsammans med honom och diskutera sådant som ständigt rör sig i en översättares huvud, som det rätta bruket av prepositioner, datorteknik, biltermer, fransk förortsslang, sydnorrländska dialektords eventuella användbarhet i översättningarna (och därutöver sådant som franska ostsorter och bästa sättet att anrätta surströmming). För Mats var översättning att i ordets bästa mening förmedla, och i den andan medverkade han till att vidga Författarförbundets gränser till långt utanför Stockholm, så jämte han var: från översättarseminarierna på Lunnevads folkhögskola i Östergötland till de internationella författar- och översättarträffarna på Rhodos i Grekland och i Riga i Lettland. Översättning är kultur, och kultur ska kunna förmedlas - det vet efter Mats både Tahar Ben Jelloun och Milan Kundera, två i den långa raden av franskspråkiga författare som Mats översatte.
 Mats var en sann representant för översättarna som gränsöverskridare och skapare av kulturbryggor. Som han själv formulerade det i boken "Något att orda om" (som han tillsammans med Lars Erik Blomqvist var redaktör för) , apropå lek och allvar i en text: "Översättaren ska veta när det är dags att leka. Med allvaret som en given botten. För som i skämt blir av lek ingenting utan allvar i botten. Humorn, komiken, ska leva om inte i skrift, för ögat, så för sinnet, i det som döljer sig mellan orden och raderna. Och sådana gånger står översättaren i alla väderstrecks mitt. Författaren i östan och västan och översättaren i mitten, där läsaren finns." Så ska vi också minnas honom.

    Lars Erik Blomqvist
    Kerstin Gustafsson
    Hans-Jacob Nilsson