Bävan

Bävande kom jag till mitt första BUS-möte. Var det hösten -90? Vi hade just flyttat ner från Luleå och jag var glatt nyfiken inför att kunna ta del av storstadens möjligheter - sådant som BUS-möten, till exempel.

Barn och vuxna
Vid det där första mötet jag deltog i var det en expressiv barnboksförfattare som pratade om BARN och VUXNA. Hon stod med ryggen mot en dörr och gestikulerade rätt friskt för att understryka att vi BARN var så små bredvid de VUXNA. Hur hon nu bar sig åt så gled fötterna iväg och med en plötslig duns satt hon på golvet, allt som ett led i argumentationen.
God stämning
Det tog ett tag innan det gick upp för mig, nykomlingen, att hon talade om BUS-sektionen och om den skönlitterära. 
Bävan var namnet, på fler kanter än jag hade tänkt mig. 
Jag var rätt upptagen med att orientera mig och spana in vilka som skrivit vilka böcker som jag läst för mig själv eller för mina barn. Och stämningen var god, jag blev snart lite lugnare. 
Charmig tjuv
Särskilt sedan den gången då jag hamnade bredvid Lennart Hellsing med en liten assiett med ost, kex och vindruvor. Han snodde mina vindruvor, en efter en, under olika förevändningar. Sällan har jag mött en så charmig tjuv, och när han krönte sina eskapader med att kyssa mig på kinden var jag helt bedårad. 
Lyckligt ovetande
Men det fanns något gammalt groll där mellan BUS och andra sektioner som jag var lyckligt ovetande om. Därför blev jag raskt vald som representant till redaktionskommittén för Författaren, med min oskuld och okunskap som främsta merit.
Ingen bet mig
Det var jättebra - jag påstår inte att jag gjorde så mycket, men jag gick på mötena och lärde mig en del. Framför allt lärde jag känna folk från andra sektioner, och det var ingen som bet mig. 
Men något av det där grollet som jag var lyckligt ovetande om fanns där i bakgrunden. En dag fick redaktören sparken och kommittén upplöstes. Vi som var närmast inblandade, som någon sorts utsända schackbönder, avslutade med en liten tebjudning på Strandvägen och vi brukar glatt heja på varann vid stämmorna.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Fredligt och konstruktivt
Och det är rätt skönt att vara en som kommer in från vänster och inte förstår någonting. Då begriper man inte heller varför man ska hetsa upp sig.
De senaste åren har varit fredliga och oftast konstruktiva. Det tackar jag för, jag som ändå inte begriper någonting.
    
tecknar

Salig dumbom, Birgit Lönn