Fyra svar på frågan:
»Varför behöver jag Dejavu?«

För ett år sedan förkunnades att Författarförbundet i samarbete med tre förläggare startar en publiceringstjänst, för verk som har gått ur tryck. Vi riktade oss främst till medlemmar som upplevt en efterfrågan på sina utgångna verk men som fått nej av sina förlag till att trycka ytterligare upplagor.
Nu har verksamheten varit i gång i snart ett år, och många är nyfikna på hur det har gått. Till en början hördes arga röster från förlagssidan, och man vände sig emot att Författarförbundet skulle börja konkurrera med förlagen. Men Dejavus katalog består i princip bara av verk som förlagen inte bedömer är lönsamma att trycka i ny upplaga. Med print on demand-utgivning trycker vi bara böckerna på beställning, och har inga upplagor. Böckerna finns alltid tillgängliga, för de som vill ha dem. De ligger som digitala filer i vårt arkiv, och används av tryckeriet när en beställning trillar in. Nästan 200 titlar har getts ut till dags dato.
Användarna har också möjlighet att själva beställa hem exemplar av sina böcker till f-pris (dvs samma pris som bokhandeln betalar) och ta med för försäljning när de har uppläsningar eller annat.
Marknadsföring, som Tönis Tönisson efterlyser här i intervjun bredvid, det kan tyvärr inte Dejavu bistå med då vi inte bedriver förlagsverksamhet. Däremot är det en utmärkt idé att ge användarna verktyg för att själva jobba med marknadsföring och det är något som Dejavu arbetar med just nu.
Om du får erbjudande från ett "vanligt" förlag om att ge ut boken hos dem? Det är inga problem - rättigheterna ligger alltid kvar hos dig när du ger ut via Dejavu. Du kan använda tjänsten som en "parkeringsplats" för boken. Dyker det upp något bättre, säger du bara upp avtalet.
För egentligen: Varför ska en kund mötas av beskedet "definitivt slut i lager" i bokhandeln när han eller hon försöker köpa din bok?

Anna Forslund

Fyra svar på frågan "Varför behöver jag Dejavu?"

Anders Sjöman förvaltar fadern Vilgot Sjömans rättigheter, vars böcker Lektorn (orig. 1948), L-136: Dagbok med Ingmar Bergman (orig. 1963), Jag var nyfiken - dagbok med mig själv (orig. 1967) och Linus och Blenda (orig. 1979) han valt att återpublicera via Författarförbundets publikationstjänst Dejavu. Med sammanlagt fyra titlar hör Vilgot Sjömans till ett av tjänstens mest välrepresenterade författarskap (flest titlar har Stig Claesson med tio stycken), och på frågan huruvida Dejavus tjänst motsvarat förväntningarna svarar Anders Sjöman och säger sig vara glad över att faderns böcker åter finns i omlopp.
- Dejavu hjälpte mig och min familj att se till att pappas böcker fick ett förnyat liv. När print-on-demand möter en enkel och vänlig process, som dessutom både hjälper med det juridiska, klarerandet av eventuella rättigheter och är kryddad med snygg design då blir det både bättre och enklare än vi kunnat föreställa oss!
Anders Sjöman förklarar vidare att han är nöjd med böckernas kvalitet överlag och berättar att han liksom andra i familjen köpt egna exemplar, men inte i syfte att sälja dem vidare. Det var heller inte meningen, påpekar han.
- Målet var att pappas böcker skulle bli möjliga att beställa från en bokhandel igen, både fysiska och nätbaserade, och där träffade Dejavu helt rätt.

EVA SJÖSTRAND HÖR till dem som faktiskt köpt ett antal av sina egna böcker för att sälja själv. Boken Nätterna var våra samlar ett antal intervjuer med kvinnor på norra Gotland vars livshistorier ofta varit påfallande lika: sex år i folkskola, jobb som piga tills de gifte sig. Sjöstrand berättar att bönderna på den tiden hellre tog en piga än en dräng, eftersom pigan kunde slita både inne och ute.
- Nätterna var den enda tid pigan hade för sig själv, berättar hon, därav titeln: »Nätterna var våra«.
Intervjuerna gjorde hon redan 1979, men materialet fick vänta länge innan det slutligen publicerades på Malmgrens Bokförlag först flera år senare.
- Jag såg ingen väg att få boken tryckt, så mina intervjuer låg i en hylla till 1996, då jag visade dem för min vän konstnären Anne Nilsson. Anne läste och ringde nästa morgon och sa: »Eva, vi gör en bok!«. Morgonen därpå ringde hennes man, formgivaren Christer Jonson och sa: »Eva, vi gör en vacker bok!«
Och så blev det. Leif Malmgren med förlag och bokbinderi på Fårö, satte och tryckte en så pass vacker bok att den till och med belönades med utmärkelsen Svensk Bokkonst. Det dröjde bara något år innan hela upplagan var slutsåld.
Också till den utgåva som nu föreligger har Christer Jonson gjort omslaget. Men rent generellt hör originalomslag till undantagen i Dejavus utgivning. Detta eftersom flertalet av dem som anlitar tjänsten inte äger rättigheterna till böckernas ursprungliga omslag. Därför är det vanligast att man använder någon av de standardmallar som erbjuds eller, som Tönis Tönisson, att man komponerar en helt egen omslagsbild som sedan läggs in i en redan befintlig mall.
- Det fungerade mycket smidigt, säger Tönisson och inflikar att det hade varit i stort sett ogörligt att använda den numera utgångna originalutgåvans omslag.
- Det gamla ... det äldsta - det fanns en senare, mindre lyckad variant också - såg ut som en Magritte-inspirerad Napoleon-silhuett. Närmast omöjlig att reproducera utan original.
Och kanske är det lika omöjligt att bestämma vilken genre hans nyligen återutgivna bok, Makt som hobby: Konsten att bli förklädd gud (orig. 1978), egentligen sorterar under.
- Kanske kan man säga att det är en »raljant och politiskt inkorrekt psykologisk handbok i manipulation och kontra-manipulation«, gissar Tönisson och fortsätter:
- På sin tid, för trettiotvå år sedan och årtiondet därefter, blev den något av en kultbok, för läsare som uppskattade bokens cyniskt frispråkiga humor. När boken var slutsåld, blev den en frenetiskt eftersökt raritet, stals på bibliotek, etcetera. Därför tyckte jag att den passade bra för återutgivning på Dejavu.

MINDRE SKÄLMSK till sitt uppsåt är Anne Brügges Flickan i trädet, en bok som när den först utkom år 1985, utifrån både traditionell och feministisk litteraturteori, belyste det sätt på vilket en av våra mest folkkära psalmdiktares texter kommit att vålla kyrkan bryderier ända fram i modern tid. För nog kunde några av Lina Sandells verser anses kontroversiella för delar av det kyrkliga patriarkatet.
- Det blev en bok om att balansera mellan följsamhet och uppror, om tro och tvivel och om barnuppfostran, berättar Anne Brügge. Lina Sandells texter utsattes för censur ända fram till vår tid. En del kontroversiella bilder fick hon själv ändra. Att framhålla Jesus moderlighet gick inte an. Med byte till broder kunde rimmet behållas. Modershanden blev fadershanden.
Boken uppmärksammades med recensioner och intervjuer när den kom ut för tjugofem år sedan och den har redan rönt förnyat intresse när hon förevisat den för såväl privatpersoner som församlingar inom svenska kyrkan. Och får man tro Anne Brügge själv är den nya utgåvans yttre till och med bättre än originalets.
- Jag hittade en barntidningsillustration med en läsande flicka. Det blev ett rörande och vackert omslag, bättre än originalets.
Men avståndet i tid kan ibland också ställa till problem. Anne Brügge påpekar att vissa bilder i inlagan blev suddigare jämfört med den förra utgåvan på grund av att boken inte fanns tillgänglig i elektronisk form utan måste skannas. Men för böcker utan känsligt bildmaterial tycks metoden fungera tillfredsställande. Tönis Tönisson hör till dem som i det avseendet bara har gott att säga.
- Produktionen, med skanning, omslag, tryckning och annat, har fungerat oerhört smidigt. Boken kom också snabbt ut i bokhandlarkatalogerna, så den kunde beställas omedelbart i bokhandeln och i nätbokhandeln. Hela processen gick förbluffande kvickt.
Men vissa saker bör man ändå se över, framhåller han.
- Å andra sidan är marknadsföringen obefintlig. Det är visserligen begripligt med tanke på Dejavus målsättning och begränsade resurser. Men nog kunde hemsidan bli mer lockande och framför allt uppdateras kontinuerligt.
Beträffande de färdiga böckernas övergripande kvalitet delar han däremot Anders Sjömans uppfattning och framhåller särskilt att deras papper och bindning håller högre standard än exempelvis vanliga pocketböcker. Även Eva Sjöstrand är positiv.
- Den är så bra man kan begära. Naturligtvis är den inte i närheten av originalet, men gott nog, anser hon även om hon på samma gång beklagar att det är synd att omslaget rullar sig, som hon uttrycker det. Men nöjd, det verkar hon vara.
Tänker du publicera flera böcker genom Dejavu?
- Har inget på gång för tillfället, men det finns absolut som en idé för framtiden.
För Anders Sjöman är svaret givet.
- Absolut. Vi diskuterar för fullt i familjen vilka av pappas böcker som vi ska »återuppliva« härnäst.
Anne Brügge vill satsa på ost. Om det fungerar med illustrationerna vill säga.
- En genom åren efterfrågad bok är Gör din egen ost, och den kunde passa in i 2010-talets nya gröna våg. Jag skulle gärna trycka ett outgivet manus också, om man kunde få det. Man hamnar ju i gott sällskap på den långa utgivningslistan!

Red.