Konsten att vara två

Att ha dubbla arbetsuppgifter kan ibland innebära svåra val. Inre frågeställningar som "I vilken egenskap bör jag tala nu, och med vilken röst?" tillhör vardagen. Det är dessutom inte särskilt sällan man utåt sett förknippas med enbart en av rollerna, och blott alldeles för sällan med bägge.
Men när författaren och journalisten Anisur Rahman - bokstavligen i samma ögonblick som detta nummer ska gå till tryck - ringer och med sprittande glädje i rösten berättar att han får stanna i Sverige, trots Migrationsverkets initiala beslut att avvisa honom, ja då är klyftan mellan min egenskap som internationell sekreterare å ena sidan och redaktör och journalistkollega å den andra som bortblåst. I sådana stunder smälter den yrkesmässiga del av mig som på ett mycket handfast sätt varit, och fortfarande är, starkt engagerad i Rahmans öde omärkligt samman med den som har det skrivna ordet som huvudsaklig arbetssyssla och -uppgift. Den enes lättnad kan sägas uppgå i den andres djupa sympatier och vice versa, om man nu för ett ögonblick leker med tanken om sig själv som tudelad - utan att för den sakens skull vara minsta kluven ...

TUDELNING PÅ ETT helt annat plan tycks däremot alltjämt sätta sin prägel på flera av de diskussioner som på något vis rör detta nummers tema: upphovsrätten. Har den alls något berättigande i dagens fria marknad, eller är den kanske rentav en av förutsättningarna för att marknaden ska förbli just - fri? Och hur ser man i så fall till att skapa infrastrukturer som på bästa vis tillvaratar såväl upphovsmännens och -kvinnornas som nyttjarnas intressen och behov i denna fria marknad?
Frågorna känns kanske igen, och kanske invänder någon att det var ganska nyligen Författaren faktiskt hade upphovsrätten som tema, närmare bestämt för exakt två år sedan. Så varför igen?  
Det uppenbara svaret på den frågan är att det förtjänar att påminnas om upphovsrättens funktion och syfte. Inte minst i en tid som inte alltid tycks vara på det klara med dess förtjänster, i en tid då det dessutom - och med hänvisning till den hotbild som råder mot bland andra Anisur Rahman - är viktigt att gång efter annan påpeka att en fungerande upphovsrätt är att betrakta som ett direkt villkor för en yttrandefrihet värd namnet. "Upphovsrätten och upphovsmannens integritet har varit och är en förutsättning för en verklig yttrandefrihet", understryker till exempel Gunnar Petri i detta nummer av Författaren.
Så varför inte ägna en stund åt att bli påmind också om detta?

Henrik C. Enbohm
redaktör