Ministern litar till marknaden

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth ser upphovsrätten som en prioriterad fråga, hon ogillar den statliga inkomstgarantin och skulle gärna se fler bibliotek drivas på entreprenad.

Förändringar väntar i kulturpolitiken. En ny stor kulturutredning ska presentera sitt resultat under 2008. Ytterligare en utredning med uppgift att se över bibliotekslagen ska tillsättas under året. Översättningsstödet har blivit större och administreras av en ny organisation under Statens kulturråd. Samtidigt har stödet till En bok för alla har upphört, trots protester. Det har också framkommit att den statliga inkomstgarantin inte gillas av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hon välkomnar däremot folkbibliotek på entreprenad.

Hittills har aviseringen om en ny kulturpolitik inte mötts av applåder. De flesta i Kultursverige bävar. Det har förvånat henne, säger hon då vi träffas för en intervju på hennes tjänsterum på Drottninggatan i Stockholm:
-Jag hade inte väntat mig att finna en så stor konservatism bland dem som verkar i kultursektorn. Självbilden är oftast nog att man är radikal och nyfiken på något nytt, men i själva verket finns en stor rädsla för förändring.
Det senare konstaterar hon när intervjutiden lider mot sitt slut. Frågorna kring litteraturen och dess framtid är många, och de sista får tas per mejl i efterhand. Men redan inledningsvis markerar hon att hon mött skepsis bland kulturutövare och andra inom kultursektorn:
-Många i den här (kultur)världen har en misstro mot moderater och moderat kulturpolitik.

I det senaste numret av Författaren skrev Författarförbundets ordförande Mats Söderlund med udd mot kulturministern att kulturen inte är ett medel utan ett mål.

Hur ser hon på kulturen, är den ett medel eller ett mål?
-Oj, vilken svår fråga. (paus) För människor i gemen är det medel, att läsa en bok kan ju ge kunskap. För mig är det också ett mål, en glädje. Kultur kan både ge kunskap och njutning. Det är både och. Att säga att det enbart är ett mål kan verka exkluderande för dem som inte har tillgång till kulturen.

Du har sagt att kulturen är en självklar del i näringspolitiken och en del av den svenska självbilden. Kan du förklara?
-Det hör nog samman med den tid då jag satt i styrelsen för Svenska Institutet. De gällde det att sprida kunskap och väcka intresse för Sverige. Och vår litteratur är en del av vår näring. För mig är det inte konstigare än så.
-Så ser man det också ofta regionalt, tillägger hon.  När man reser runt i Sverige upptäcker man att det lokala näringslivet ofta samverkar med kulturen. I Vara, den borgerligt styrda kommunen, har det nybyggda konserthuset betytt enormt mycket för utvecklingen av kommunen. 

Under senhösten engagerade frågan om de läsfrämjande åtgärderna och nedläggningen av En bok för alla många, inte minst författare och bibliotekarier. I årets kulturbudget höjs anslaget till läsfrämjande åtgärder med tre miljoner till 11 miljoner, men pengarna tillfaller nu skolor och bibliotek. Hur hoppas du att de ska användas?
-Jag hoppas att länsbiblioteken ska kunna tidigarelägga en del av de goda idéer och projekt som de ansökt om pengar till hos kulturrådet.

Med tanke på alla protester, vacklade du aldrig i beslutet att dra in stödet till En bok för alla?
-Det var ingen nyhet för förlaget att stödet drogs in. Och förlaget planerar, trots det, en fortsatt utgivning. Utvecklingen hade helt enkelt sprungit ifrån En bok för alla När det projektet introducerades fanns fasta bokpriser och mycket liten pocketutgivning. Det var dyrt att köpa böcker. Nu har de fasta priserna släppts och pocketutgivningen exploderat. När man kan köpa tre, och ibland fyra, pocketböcker för 100 kronor så finns inte längre någon anledning att ha En bok för alla.
-Sedan kan man ju också ställa sig litet frågande till deras utgivning som ibland varit väldigt smal. Är det verkligen rätt att introducera läsovana till litteraturen genom svårlästa nobelpristagare?

Men argumentet att böcker blivit billigare gäller ju inte barn- och ungdomsböcker?
-Men barn- och ungdomsböcker är inte heller särskilt dyra.

Är du förvånad över att reaktionen att lägga ner En bok för alla blev så kraftig?
-Om man fattar ett beslut att ta bort ett stöd där organisationer som ABF, Vuxenskolan och LO har ett intresse så blir det högljudda protester.

Men även bibliotekarierna som får mer pengar till läsfrämjande åtgärder hade en egen protestlista mot beslutet. Hur kommenterar du det?
-Det är oerhört enkelt att skriva på en protestlista.

Så du anser att de bibliotekarier som skrev på inte menade att protestera?
-Det är lätt att falla för grupptryck. Jag känner till fall där professorer skrivit under protester utan att riktigt sätta sig in i vad de protesterar mot.

Bibliotekslagens innehåll har länge diskuterats. De borgerliga var emot bibliotekslagen. Vill du behålla den och, i så fall, ska den förändras?
-Det finns ett tryck från många håll på biblioteken. Det handlar bland annat om ny teknik och gemensamma databaser. Nu kan vi också se konsekvenserna av bibliotekslagen, den har bland annat lett till att biblioteksfilialer lagts ned eftersom lagen slår fast att det ska finnas ett folkbibliotek i varje kommun. Mot den bakgrunden tillsätts en utredning under detta år som får till uppgift att se över lagen och dess konsekvenser.
-Samtliga borgerliga partierna var emot lagen då den togs. Det handlade om det kommunala självstyret, ett argument jag har förståelse för. Det är bra att det slås fast att biblioteken ska ha avgiftsfria lån, men biblioteken tillhandahåller så mycket mer än böcker. Hur ska vi förhålla oss till det? Det är sådana frågor vi måste fundera över.

Det finns många som vill se en utvidgning av bibliotekslagen så att den även innefattar kvalitetskrav. Är det inte rimligt att man har tillgång till ett folkbibliotek med viss kvalitet oberoende av var man bor?
Lena Liljeroth Adelsohn svarar med en motfråga:
-Hur skulle sådana kvalitetsmål se ut? Vad är ett bibliotek? Jag är inte säker på att vissa uppställda mål skulle gagna biblioteksutvecklingen. Jag är mer nyfiken på utvecklingen av bibliotek i vissa kranskommuner i London där biblioteken byggs ut till kunskapscentra.

Om man vänder på det: I vissa kommuner kanske det satsas så litet på biblioteket att det knappast kan kallas bibliotek?
-Då finns det möjlighet för allmänheten att opponera sig. Biblioteken ligger oftast många varmt om hjärtat och det är vanligt att man protesterar för att bevara en nedläggningshotad filial.

Du menar alltså att användarna har möjlighet att protestera om de anser att biblioteken inte lever upp till deras förväntningar, lika väl som många protesterar mot nedläggning av filialer. Men när bibliotekarier protesterar mot dina beslut, som var fallet för En bok för alla, svarar du att det är väldigt lätt att skriva på en protestlista och att du därför, om jag förstod det rätt, inte var en protest att ta på allvar. I så fall: hur ska en protest vara utformad för att tas på allvar?
-Det är klart att protester alltid ska tas på allvar, men debatten om En bok för alla präglades av en ovilja att se att läsandet och bokbranschen faktiskt har förändrats kraftigt sedan tidigt 1970-tal.

Hur ser du på det statliga distributionsstödet ( det stöd som innebär att samtliga titlar som får litteraturstöd också skickas ut till alla kommunbibliotek)?
-Det är ett väl fungerande stöd och det finns ingen anledning att ta bort det.

Endast sex procent av landets elever har en skola med en heltidsanställd bibliotekarie. Är det något du vill ändra på?
-Det är mycket viktigt att skolbiblioteken fungerar. De hör inte till kulturdepartementet utan till utbildningsdepartementet, och jag hoppas att Jan Björklund har samma uppfattning som jag vad gäller dem.

Lena Adelsohn Liljeroth säger att hon hoppas mycket på det nya och utökade översättningsstödet och även det kult u rella utbyt e t det kan ge. Men medan det stödet har höjts har hon låtit förstå att hon vill se över den statliga inkomstgarantin som ges till några konstnärer och författare.

Varför?
-Jag är tveksam till livstidslöner. Däremot anser jag att vi ska ha långtidsstipendier. Skapande tar tid, det tar tid att bygga upp ett författarskap.

Men den som får inkomstgaranti har ju under många år visat på en konstnärlig kvalitet. De som får inkomstgarantin är noga utvalda.
-Men just livstidslön är något märkligt. Själva ordet är en anomali.

Dagarna före vårt möte på kulturdepartementet har EU-kommissionen meddelat att man lägger ned sina krav på en förändring av vår biblioteksersättning. I vår kontakt efter mötet vill hon "lyfta fram det positiva i att den segdragna "diskussionen", om den nordiska modellens vara eller icke-vara, med EU-kommissionen fick ett lyckligt avslut." Hon tycker det är ett stort framsteg för både regeringen och den svenska författarkåren.
I sin offentliga kommentar säger kulturministern att "det är ytterst glädjande att den svenska modellen för biblioteksersättning nu fredats genom att kommissionen avskrivit ärendet. Grunderna för vår modell kan nu upprätthållas och utvecklas".

Vad menar du med att modellen ska utvecklas?
Allt måste kunna utvecklas. Men i grunder tycker jag att vårt biblioteksersättningssystem är väl utformat, det var inte länge sedan vi höjde ersättningen per lån. Men det här beslutet från kommissionen visar väl också att den inte ska hålla på att blanda sig i alla nationella angelägenheter.

Biblioteksersättningen är en viktig förutsättning för att författare ska få betalt för sitt arbete. Författar- och översättarlönerna har inte ökat i samma takt som andra yrkesgrupper visar Författarförbundets egen undersökning. Medan medianen av realinkomsten ökat  med 30 procent  i landet sedan 1993 har författare och översättare löner ökat med enbart 19 procent. Två tredjedelar av författare och översättare tvingas livnära sig med annan yrkesverksamhet.
-Det är ingen tvekan om att konstnärsyrkena generellt kännetecknas av en tuff arbetsmarknad och för många lägre löner, svarar kulturministern, (nu via mejl).
-Jag har som en av mina prioriteringar för mandatperioden att förbättra  konstnärernas villkor - kulturpolitiken har som målsättning att verka för att det ska finnas förutsättningar för kulturella verksamheter. När det gäller ord-området finns faktiskt en fungerande marknad med författare, förlag och läsare.
Samtidigt är det viktigt att säga att biblioteksersättningen är vad namnet också säger sig vara - en ersättning till författarna för de fria boklån i våra folk- och skolbibliotek.

Hur går det i förlängningen med den svenska litteraturen om utvecklingen fortsätter?
-När det gäller löneutvecklingen för författare och översättare så är det, liksom i andra branscher, huvudsakligen en fråga för arbetsmarknaders parter.
Självklart ska kulturpolitiken sedan väga in dessa komponenter till en politik, som också gör ett kreativt och aktivt kulturklimat möjligt.
 (I samband med det svaret vill hon också "i sammanhanget lyfta fram att biblioteksersättningen har ökat  efter årets förhandling liksom att vi också från och med 2008 har ett översättarstöd värt namnet.")

När det gäller kultursektorn har du uttryckt att man i högre grad bör skaffa sig sponsring från näringslivet. Hur skulle det gå till för översättare och författare?
-Min inställning är att kulturen mår bäst om den stöds av många parter och jag har därför talat mig varm för att den offentliga sektorns satsningar i ökad utsträckning bör kompletteras med näringslivssatsningar. Det här är en fråga som den kulturpolitiska utredningen studerar. Situationen är  något annorlunda för författare- och översättare där det  finns en växande marknad.
Den svenska bokmarknaden har haft en gynnsam utveckling under senare år. Den sänkta bokmomsen har betytt lägre priser än tidigare, pocketutgivningen har expanderat dramatiskt oc h förs äljningen av böcker har fortsatt att öka f ör varje år. Dessutom finns nu böcker till försäljning på alla möjliga platser.

Du talar om att det är lättare för författare att ge ut böcker till exempel genom print-on-demand, men hur ska man lösa orättvisan när det gäller distribution? Det är ju mycket svårt att få  bokhandeln att köpa in en bok som inte kommer via etablerade förlag, och för små förlag kostar det mer att få böcker distribuerade.
Vi vet att Internets betydelse kraftigt ökat och förändrat strukturerna på bokmarknaden. Många förlag säljer böcker direkt via sina hemsidor och Internetbokhandeln har formligen exploderat på senare år. Den här utvecklingen borde ju gynna inte minst de små upplagorna och de udda titlarna. Samtidigt är det alltid så att det tar tid för nya distributionsformer att finna acceptans och nå ut.
Författare har ju genom tiderna alltid gett ut på eget förlag - med Internet har ju den möjligheten snarare förenklats.
Jag handlar självklart regelbundet på Internet, även om det aldrig kan slå ett fysiskt besök i bokhandeln.

Upphovsrätten har diskuterats mycket under senare år, även den en viktig förutsättning för att författare ska få en rimlig ersättning för sitt arbete. Hur ska den skyddas i en digitaliserad värld?
-Upphovsrätten är en prioriterad fråga. Rätten till det egna verket är viktig vare sig det gäller författare, dataspelsinstruktörer eller musiker. Hur man ska komma åt det undersöker vi på departementet, bland annat genom att samarbeta med andra länder. I Frankrike har man kommit på olika intressanta metoder att komma till rätta med upphovsrättsintrång.

Hur rimmar din inställning till de moderata riksdagsmän som anser att det är en rättighet att fildela?
-För mig är det självklart att det ska finnas en ersättning för det konstnärliga arbetet  - upphovsrätten är en förutsättning för att kunna leva på sitt konstnärskap.
Många har säkert följt debatten om olovlig fildelning och upphovsrätten på Internet. Det finns de som anser att konstnärliga verk av olika slag ska få spridas på nätet gratis, även utan upphovsmannens samtycke.
Jag tycker att detta är en fullständigt orimlig hållning. Bakom verket står människor som har investerat tid, kraft, arbete och pengar, och som försöker leva på det de gör. Det är självklart att de ska ha rätt till ersättning för vad de har åstadkommit.

Författarförbundet har länge hävdat att upphovsrättslagens tredje kapitel bör skrivas om för att göra författare och förläggare mer jämställda avtalspartner. Är det något du kan ställa dig bakom?
Frågan om en översyn av det tredje kapitlet i upphovsrättslagen har varit aktuell länge. Jag har förståelse för Författarbundets ambition i denna fråga.  Just nu pågår ett arbete inom Justitiedepartementet i frågan med avsikten att komma vidare så snart som möjligt.