Författarlönerna halkar efter

Trots rekordåren i förlagsbranchen har Författarförbundets medlemmar fått se sina inkomster öka mindre än medianinkomsten i landet. Förbundsordförande Mats Söderlund berättar med anledning av att resultaten av  den stora undersökningen av medlemmarnas inkomster år 2004 nu börjar bli färdiga.

Det har varit tidskrävande att som enskild författare eller översättare lämna uppgifter till  den omfattande enkäten. Ett stort tack till alla som deltagit! Efter en del tekniskt strul och ett par påminnelser nådde vi den imponerande svarsfrekvensen 68 procent. Jag tror att det är en unikt hög siffra för en undersökning av det här slaget. Svarsfrekvensen på vissa delfrågor var dock lägre och det innebär att en del av resultaten måste tolkas med större försiktighet.
Vi har mätt medianinkomsten, vilket är det vanliga i sådana här sammanhang och kommit fram till att medlemmarnas sammanlagda inkomst - av litterär och annan yrkesverksamhet - har ökat realt med 19 procent sedan 1993 då en motsvarande undersökning gjordes.
Men samtidigt har realinkomsten (medianen) för samtliga inkomsttagare i landet ökat med 30 procent. Det innebär att inkomstgapet mellan författarna och översättarna och övriga medborgare ökar. En intressant iakttagelse i det sammanhanget kan vara att 85 procent av förbundets medlemmar har universitets- eller högskoleutbildning medan 28 procent av den totala befolkningen har eftergymnasial utbildning.

Royaltyintäkter och översättarhonorar från förlagen är viktiga för förbundets medlemmar. Enligt branschstatistiken har förlagens fakturerade försäljning realt ökat med cirka 25 procent från 1993 till 2004. Under samma period har Sveriges författarfonds omslutning med dess författarpenning och stipendiemöjligheter också ökat realt med cirka 25 procent. Det är svårt att veta hur mycket av förlagens ökade försäljning som resulterar i ökade författar- och översättarinkomster, särskilt som det sedan 1996 inte finns några centrala författaravtal med Förläggareföreningen. Men både förlagen och författarfonden är viktiga i författarekonomin. De beskriver bättre utveckling (+25 %) än författarekonomin (+19 %) men sämre än den vanlige inkomsttagaren (+30 %).

Slutsatsen blir att den yrkesmässigt verksamme författaren och översättaren bidrar till vårt lands litterära kultur med en betydligt sämre inkomst och inkomstutveckling än andra.

Författare och översättare tjänar typiskt sett mycket mindre än vad han eller hon skulle tjäna på att lägga ner motsvarande tid och kraft på en vanlig anställning vilken som helst. Verkligheten är följaktligen den att två tredjedelar av medlemmarna har olika yrkesverksamheter vid sidan av den litterära. Det är bara översättaren - som arbetar på uppdrag - som har en medianinkomst från den litterära verksamheten som är större än den från sina andra verksamheter. Men det är ändå problem med rekryteringen av nya litterära översättare.

Svaren på frågorna om royaltyredovisning och tryckerisedel ger mycket nedslående besked. Endast 26 procent säger att de fått tryckerisedel från förlaget, det vill säga det intyg från tryckeriet eller ansvarig inom förlaget som ger ett bindande besked om antalet framställda exemplar av boken. Uppgifterna om försäljningen i den årliga redovisningen av royaltyn till författaren ska ju grundas på detta dokument. Samtidigt säger 75 procent av medlemmarna att de har fått en tydlig royaltyredovisning - man måste fråga sig i vilket avseende. Den märkliga kultur inom förlagen som återspeglas i dessa siffror är oroväckande. Den  underlägsenhet som författaren har som avtalspart visar sig också i dessa »detaljer«. Man undrar om förlagen i sina andra affärsavtal till exempel med bokhandeln har en lika bristande rapportering. 
I ett förläggarsamtal i Svensk Bokhandel nyligen (nr 21/06) konstaterades bland annat att de kommersiella titlarna säljer mer av den totala bokskörden än tidigare och att mellanklassen av författare på något sätt har försvunnit. Antingen säljer en författare väldigt mycket eller väldigt lite, de böcker som säljer 10 000-15 000 ex är på väg bort.
 Den dåliga utvecklingen av medianinkomsten tyder på att marknaden blivit alltmer polariserad. Konkurrensen verkar tvärtemot vad som påstås ha blivit mindre och inte större. De mellanstora förlagen har redan försvunnit och som poet kan jag med hjälp av branschstatistiken konstatera att lyriken (tillsammans med dramatiken) år 2004 endast bidrog med en halv procent till förlagens försäljning av ny utgivning.

Bredd och kvalitet i bokutgivningen är avgörande för vårt lands litterära kultur. Samtidigt förefaller marknaden fungera som ett hinder för en bred bas av författare och översättare att livnära sig på sitt litterära arbete. Förklaringen till den dåliga ekonomiska utvecklingen för flertalet författare är antagligen inte konstigare än så.

Litteraturpolitik och konstnärspolitik behövs och det finns hyggliga statliga insatser att bygga vidare på!

Mats Söderlund