Children's Books Together:

Seminarium och barnboks-
workshop i Georgien

Oktober/November 2009



"I Sverige hjälpte bland annat Astrid Lindgren till att öppna dörren mot barnens värld och föra in barnets perspektiv i barnlitteraturen. Hennes arv när det gäller att skildra barn vill vi gärna förmedla. Ett citat av henne: Bra barnlitteratur ger barnet en plats i världen och världen en plats i barnet såg vi som en bra utgångspunkt för både seminarier och work-shop. Det var en tanke som svenskar och georgier kunde samtala och mötas kring."



Första steget: Rekognosering, slutsatser och planering

Det hela startade med att BUS fick en fråga från Svenska Institutet om vi kunde genomföra en repris på den svensk-indiska workshopen från 2007. Denna gång skulle workshopen gälla Georgien.

16-22 februari 2009 genomförde vi som tagit på oss att vara projektledare för detta, Marie Oskarsson från SFF/BUS och Helena Bergendahl från Svenska Tecknare, en rekognoseringsresa till Tbilisi för att träffa barnboksförfattare, illustratörer, förlag, företrädare för kulturdepartementet, förläggarförening och andra som skulle kunna vara intresserade av ett samarbete med svenska barnboksmakare.

Under dessa dagar träffade vi fem bokförlag som alla hade en omfattande barnboksutgivning (Bakur Sulakauri Publishing, Karachkhadze Publishing, Bakmi, Elf och Diogene), tolv författare och 17 illustratörer. Vi hade också möten med Georgiens Förläggarförening, Kulturdepartementet i Tbilisi, en stiftelse för barnlitteratur, Svenska honnorärskonsuln samt Svenska Ambassaden/SIDA i Tbilisi.

Innan vi åkte, och även medan vi var i Tbilisi, fick vi ständigt höra att det skulle gå ganska fort att träffa alla som var engagerade i barnböcker eftersom det fanns så få upphovsmän. Vi upplevde att det var tvärtom - det fanns många som var engagerade i barnböcker, som skrev och illustrerade, som vill ge ut, som letar efter något nytt - men de kände inte varandra i den utsträckning som vi hade trott. Det förstod vi ganska snart. När vi hade större möten med flera upphovsmän var de förstås intresserade av att få information om vårt projekt, men det visade sig att de var minst lika intresserade av att prata med varandra. De hade inget naturligt forum där de träffades.

Innan vi åkte till Tbilisi hade vi tanken att det vore bäst att samarbeta med ett eller två förlag. När vi var där förstod vi att det kunde vara en bättre idé att samarbeta med den georgiska förläggarföreningen, som har vana vid att arrangera mässor och koordinera internationella samarbetsprojekt för sina medlemmar (de georgiska bokförlagen). Genom att samarbeta med förläggarföreningen kan vi indirekt samarbeta med kulturdepartementet, som kan ge stöd till samarbetsprojekt genom förläggarföreningen.

Vi träffade också initiativtagarna till en barnlitteraturtidskrift, som också hade skapat Barnboksdagen (27 oktober) samt nu hade ett entimmes radioprogram om barnböcker (Samtal om barnböcker). De skulle kunna vara en bra samarbetspartner när det gäller georgiskt perspektiv på innehåll i semiarierna och workshopen.
Vi fick också uppfattningen att det svenska honnorärskonsulatet skulle kunna vara till hjälp när det gäller praktiska saker och samordning på plats.

Innan vi reste iväg hade vi en idé om att kopiera upplägget från den svensk/indiska workshopen rakt av med seminariedagar för deltagarna i workshopen i början av workshopen.
Under dagarna i Tbilisi började en annan tanke ta form, bland annat ur insikten att barnboksmakarna i Tbilisi inte känner varandra och alltså inte har något forum där de kan börja prata om samarbete.

Det finns ett Författarförbund, men det uppfattas av de flesta som en rest från sovjettiden och är nu ingen verklig samlingspunkt för flertalet av de barnboksmakare vi träffade.
Vi drog slutsatsen att det vore en god idé att först genomföra ett större seminarium om barnböcker i Tbilisi i slutet av oktober (i samband med Barnboksdagen) för att låta så många som möjligt av barnboksförfattare, illustratörer och förläggare som arbetar med barnböcker delta.
Därefter skulle deltagarna i workshopen tillsammans åka till annan ort (förslagsvis Batumi) för att kunna koncentrera sig på workshopens uppgifter.

Under våra dagar i Tbilisi mötte vi flera gånger åsikten att "barn mår bäst av att leva i en fantasivärld". Tanken att barnböcker kan handla om barns vardag, om de problem som man stöter på när man växer upp, hur det är att vara barn eller ungdom i det samhälle man lever i, var ganska främmande. I Sverige hjälpte bland annat Astrid Lindgren till att öppna dörren mot barnens värld och föra in barnets perspektiv i barnlitteraturen. Hennes arv när det gäller att skildra barn vill vi gärna förmedla. Ett citat av henne: "Bra barnlitteratur ger barnet en plats i världen och världen en plats i barnet" ser vi som en bra utgångspunkt för både seminarier och workshop. Det är en tanke som svenskar och georgier kan samtala och mötas kring.

Marie Oskarsson



Steg två: Genomförandet

Det lät som en så enkel och självklar idé när vi sa den, Helena Bergendahl, och jag, Marie Oskarsson. Vi tänkte arrangera ett två dagar långt seminarium om barn- och ungdomslitteratur i Tbilisi, Georgien, för alla med ett professionellt intresse i ämnet. Seminariet var tänkt att vara första steget för Sveriges Författarförbunds/BUS och Svenska Tecknares gemensamma projekt Childrens Books Together, en workshop och kulturutbyte för svenska och georgiska författare och illustratörer.

Men att arrangera ett evenemang i främmande land är inte det enklaste. När det gällde seminariets innehåll samarbetade vi med Fonden för barnlitteraturutveckling, en organisation som grundats av två georgiska författare för att lyfta den georgiska barnlitteraturen. När det handlade om praktiska saker fick vi stöd av den georgiska förläggarföreningen, det georgiska kulturdepartementet, Bakur Sulakauri Förlag, Sveriges Ambassad i Tbilis med flera. Det handlade om allt från att hitta rätt lokal till att få tag på 90 bekväma stolar för seminariedeltagarna ...

27-28 oktober var det äntligen dags. Seminariet öppnades högtidligt av Mariam Tsiklauri, som representerade Fonden för barnlitteraturutveckling och Marie Oskarsson, för BUS i Tbilisi Dockmuseum i gamla stan.

Deltagarna i seminariet kunde i pauserna titta på en utställning med svensk och georgisk barnlitteratur.




Programmet såg ut så här:

Tisdag 27 oktober

Från förhållningsregler och dygd till drömmar om frihet och styrka
400 år av barnlitteratur i Sverige.
- Lillemor Torstensson, Svenska Barnboksinstitutet

Vägen till frihet och sökandet efter sig själv
Om den georgiska barnlitteraturens historia och framtid
- Mariam Tsiklaruri, poet, representant för Fonden för barnlitteraturutveckling, programledare för ett radioprogram om barnlitteratur på radiokanalen Iveria.

Vad är tabu i barnböcker?
Kan man verkligen skriva om allt för barn, eller finns det ämnen som barnen - eller det vuxna samhället - inte tål?
- Paneldebatt med Lillemor Torstensson, SBI, Lilian Edvall, författare, Bakur Sulakauri, förläggare, Nino Chkhikvishvili, författare

Universum, hjärnan, livets och nationens historia
- Arkeologen, författaren och tecknaren Jonathan Lindström berättar om sitt arbete med faktaböcker och läromedel för barn.

Onsdag 28 oktober

Bild kan väcka ord, ord kan väcka bild
Böcker som får växa fram genom att text och bild befruktar varandra. Två uttrycksformer som hjälps åt. Det som finns i bild måste inte finnas i ord. Det som står tydligt i texten behöver inte alltid illustreras. Vinsten kan bli mer dynamik. Båda kan leva sitt eget liv inom en given ram.
- Författaren Carin Wirsén berättar om samarbetet med illustratören och dottern Stina Wirsén.

Bokjuryn - barn och ungdomar röstar fram årets bästa böcker
Ett läsfrämjandeprojekt som vill stimulera barns och ungdomars läslust.
- Lillemor Torstensson, Svenska Barnboksinsitutet

Olika stilar i bokillustreringen
Vilka medel illustratören använder; vad stilen beror på; vad man ska ta hänsyn till när man väljer illustreringsstil.
- Ia Gigolashvili, illustratör

Textens och bildens symbios
Varför är bilderboken ett så bra medium, och hur ska den läsas? Ett personligt samtal om bilderbokens möjligheter, både innanför bokens pärmar, i läsarens ögon och i andra medier som film.
- Författaren och illustratören Anna Höglund berättar om sitt arbete.

Mellan föreläsningarna hade seminariedeltagarna möjlighet att bläddra i georgiska och svenska barnböcker i en enkel utställning.
Vi hade räknat med ett femtiotal deltagare, men några dagar innan seminariet var antalet anmälda över 100 personer! Seminariet uppmärksammades också i georgisk media med intervjuer i både TV och tidningar.







Seminiariet i Tblisi fick stort stor uppmärksamhet i media.
Här förbereds press-konferens.



Men allra roligast var de samtal om barnböcker som uppstod mellan deltagarna, och de animerade diskussionerna om vad som är möjligt att skriva och teckna för barn. Ett av våra främsta mål med seminariet var just att skapa en plattform för samtal om barnlitteratur, eftersom vi på vår första rekognoseringsresa upplevde att ett sådant forum saknades i Georgien.

Dagen efter seminariet åkte den grupp svenskar och georgier som skulle delta i workshopen buss till Batumi. I sista stund fick vi göra en förändring i den georgiska gruppen, eftersom en av deltagarna hade skadat ryggen och fått förbud att resa av sin läkare. Författaren Bondo Matsaberidze ersattes av Maka Mikeladze, också hon författare.

I ett märkligt hotell med udda neongrön inredning skapade vi fyra arbetsgrupper med illustratörer och författare, svenskar och georgier blandat. Till varje grupp hörde också en tolk. Det faktum att många av de georgiska deltagarna pratar väldigt lite eller ingen alls engelska var något vi hade grubblat över. Hur skulle det fungera att arbeta tillsammans med hjälp av tolk?  Svaret visade sig vara att det gick ganska bra, och att tolkarna blev engagerade deltagare i gruppernas arbete.

Både upplägg och målsättning med workshopen lånades från den indiska workshopen från november 2007. Varje arbetsgrupp fick fria händer att själva välja ett tema, åldersgrupp och inriktning för sitt bokprojekt. Många grupper valde att ta avstamp i en av de inledande övningarna, då vi hade utgått från ett barndomsminne. När workshopens resultat redovisades den sista dagen visade det sig att alla fyra arbetsgrupperna hade fina idéer, som absolut förtjänade att arbetas vidare med.





Frv. Mattias Danielsson, Viveka Sjögren, Gvantsa Jobava, Nana Katsiashvili och Giorgi Usharauli (tolk).










Frv. Sophio Kintsurashi, Natia Gvianishvili (tolk), Anna Höglund och Rusudan Kipiani.




Det var några spännande dagar i Batumi med många diskussioner om allt från textlängder till tilltal, och långa måltider med mängder av georgiska specialitéer. Vi föll särskilt för de många varianterna av bröd och ost, katchapuri, och för rätterna med valnötter. Men framför allt föll vi nog för sällskapet, en rolig blandning av författare och illustratörer med många olika erfarenheter. Och när nattåget gick tillbaka till Tbilisi kändes det som en fnittrig skolklass äntrade tåget.

Första delen av workshopen var avklarad. Det kändes roligt - och vemodigt. Som tur var visste vi redan att vi skulle ses igen.

Marie Oskarsson

Deltagarna i workshopen var: Anna Höglund (författare/illustratör), Mattias Danielsson (författare), Kajsa Gordan (författare), Viveka Sjögren (författare/illustratör), Lilian Edvall (författare), Anders Westerberg (illustratör), Nana Katsiashvili (författare), Rusudan Kipiani (illustratör), Sophio Kintsurashi (illustratör), Sandro Asitiani (illustratör), Gvantsa Jobava (författare) och Maka Mikeladze (författare).

Tolkarna var: Giorgi Usharauli, Natia Gvianishvili, Lia Chapidze och Tamuna Maisuradze.



Om georgisk barnlitteratur

Georgien har fyra miljoner invånare. Landet ligger inklämt mellan Ryssland, Armenien, Turkiet och Azerbadzjan vid Svarta havets kust. Det är ett land med långa kulturella traditioner, men med kort och orolig historia som självständig nation.

1801 blev Georgien en del av tsarens Ryssland. Efter den ryska revolutionen hade Georgien några få år som självständig nation, men 1921 invaderade röda armén landet och införlivade det i Sovjetunionen. Efter Sovjetunionens fall 1991 blev Georgien åter självständigt.
I nästan 200 år har landet alltså styrts från Moskva, ett faktum som man måste ha i bakhuvudet när man ser på situationen för georgisk barn- och ungdomslitteratur idag.

Under tsarryssland var georgiska ett förbjudet skriftspråk. Det innebar att det inte fanns några böcker på georgiska, men nationella kämpar drev underjordiska barnlitteraturtidskrifter på georgiska för att hålla språket levande. Under Sovjettiden styrdes bokutgivningen från Moskva. Barnlitteraturen var då i princip av två slag: folksagor eller uppfostrande litteratur.

- Man kunde skriva egna saker, men framför allt skulle man skriva dikter om Stalin, Lenin, kommunismen, traktorer och kollektivjordsbruk, säger poeten Mariam Tsiklauri, som har radioprogrammet Om barnlitteratur.

Stora delar av 1990-talet präglades av oroligheter och inbördeskrig. De senaste åren har inte varit lugnare, då konflikten med utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien blossat upp, och Georgien legat i krig med grannen Ryssland.

- Efter Sovjetunionens fall var det fem, tio år när inga böcker alls gavs ut på grund av inbördeskrigen. Allt började egentligen för tio år sedan, säger Bakur Sulakauri, grundare av förlaget Bakur Sulakauri Publishing och svensk honnorärkonsul i Tbilisi.

- Nu finns ett par författare, ganska bra barnböcker, men inte många, fortsätter han. Försäljningssiffrorna för inhemska författare är inte så höga, fortsätter han.  De som är föräldrar idag var själva barn på 1960-talet. I deras värld är barnböcker sagoböcker utan illustrationer. Det har aldrig funnits bilderböcker i Georgien. När vi gav ut den första bilderboken med bara 24 sidor och nästan ingen text och illustrationer, blev det en chock för många.

Idag finns det över femtio förlag i georgiska förläggar-föreningens register. Förlagsbranschen växer med 10-15 procent varje år, enligt förläggarföreningens direktör Akaki Tsomaia. Många förlag ger ut barnböcker.

- Befolkningen är liten, och kanske bara 20 procent kan unna sig att köpa en bok, säger Mariam Tsiklauri. Alla bokförlag har åtminstone någon barnbok i sin utgivning, eftersom alla föräldrar köper minst en bok året till sitt barn - även de som inte har mycket pengar.

Storsäljarna bland barnböcker är faktaböcker. De är nästan utan undantag översatta böcker, där allt, inklusive illustrationer och formgivning är hämtat från originalet.

- Det är en enorm succé. Vår bok Barnens uppslagsbok säljs i 12.000 exempelar varje år, och har gjort så i sex år. I Georgien tycker många föräldrar att utbildning är det viktigaste man kan ge till sina barn, säger Bakur Sulakauri.

Men han, liksom alla de människor som vi mötte under dagarna i Tbilisi, längtar efter att den georgiska barn- och ungdomslitteraturen ska ta fler steg framåt. Den fria förlagsbranschen är så ny, författare och illustratörer har haft så kort tid på sig. Det finns så mycket som ännu inte gjorts på georgiska - bilderböcker, ungdomsromaner, berättelser med utgångspunkt i verkligheten, historier som ligger närmre dagens georgiska barns liv.

Marie Oskarsson