Sveriges Författarförbund föreslår regeringen en fildelningsreform för att sätta fart på Sverige
PRESSMEDDELANDE 2009-05-04
Till och med de mest råbarkade piraterna anser att kompositörer och författare skall få betalt för sitt jobb. I det är de till exempel överens med regeringen: konstnärer och författare skall kunna leva på sitt arbete.
Problemet är föreställningen att författaren och låtskrivaren
själv kan förhandla fram rimliga avtal. Och ersättningsintresset riskerar också krocka med den demokratiskt, kulturellt och mänskligt välfärdsutopiska värderingen att alla ska ha fri tillgång till information och kultur. Teknikens välsignelser har resulterat i löjligt låga
distributionskostnader. Regering och riksdag har ett gyllene tillfälle att göra en historisk insats för en bättre värld helt i klass med tillblivelsen av offentliga bibliotek, en infrastruktursatsning som gav den unga svenska demokratin en rejäl skjuts. Tillgång till litteratur, musik, konst och information handlar inte bara om fritidsintressen och förströelse, utan om bildning och medborgerliga rättigheter, att kunna skaffa sig förståelse för det samhälle man lever i och eventuellt kunna påverka det. Det handlar också om att skapa kreativa miljöer som inte bara gynnar multinationella mediabolag utan hela samhället med alla dess grenar. När nu kulturutredningen talar om att kulturpolitiken
skall gynna en hållbar ekonomisk och social utveckling borde inte steget vara långt för statsmakterna att ta det ansvar som alla parter frågar efter. Och samtidigt åstadkomma en rejäl skjuts för ekonomin. Men tvång är inte lösningen. Regeringen bör införa en bred avtalslicens som ger kulturskapare och kulturdistributörer möjlighet att via avtal låta tusen blommor blomma. Den som vill skapa en tjänst eller en service på internet där skyddade verk och prestationer tillgängliggörs, kan på avtalslicensens grund komma över ens med rättighetshavarna genom deras organisationer. STIM är kanske den mest kända men motsvarande organisationer finns både på ord- och bildområdena. Men det räcker inte. Vi vet att producentledet inte tvekar att köra över den svagare parten, låtskrivare, författare med flera. I senaste numret av Svensk Bokhandel kan vi läsa att Bonniers förlag lanserar nya avtal för sina författare. De vill ha fler rättigheter i sina avtal. De gör det i kraft av sin dominans på marknaden, för att de kan. Författare som inte accepterar de presenterade villkoren kan söka sig till andra förlag, punkt.
Det inte bara strider mot principen att man ska ha skilda avtal för skilda nyttjanden, det avslöjar också en arrogans och en total tondövhet för de mekanismer som skapar legitimitet för fildelningspirater: pengarna går ju bara till rika mediebolag. Författarförbundet har länge försökt få förhandla med förlagen - ni hör hur det låter - om villkoren för de nya digitalt genererade sätten att använda författarnas texter. Vi har strävat efter samtal och samförstånd men bemöts med ett artigt ointresse. Förläggarna har kanske missuppfattat vår hållning som att vi inte kommer att ta strid. De kan inte ha mer fel. Det är bra att upphovsrätten nu tas på allvar också av domstolar i det här landet. Det är nödvändigt för att vi ska kunna hålla marknaden fri från illegala alternativ. Men för att gamla och nya distributionsformer skall kunna få legitimitet också bland läsare och lyssnare måste det stå över alla tvivel att artister och författare också får sin välförtjänta del av kakan. Upphovsmännen måste
ges en starkare ställning i lagen som avtalsslutande part så att de kan förhandla sig till rimliga villkor. Och den nya digitaliserade marknaden kommer att kräva nya sorters avtal för de massutnyttjandesituationer det är fråga om. Dåliga avtalstraditioner får inte föras vidare. Den traditionella marknaden kommer att finnas kvar för både film, musik och böcker, men användandet och spridningen av upphovsrättsskyddat material som lämnat biosalongerna och affärsdiskarna behöver både underlättas och stimuleras. Staten borde ta ett ansvar för att så sker. Systemet med avtalslicenser i upphovsrättslagen har vi i de nordiska länderna långvarig och god erfarenhet av. Regeringen säger att det inte finns utrymme för fler reformer. Men här finns en som skulle gynna en arbetskraftsintensiv industri som är större än hela byggsektorn, har en hög andel egenföretagande och stor strategisk betydelse för både demokratisk, ekonomisk, social och kulturell utveckling.
Den har tre ben: 1. Starkare ställning för upphovsmännen.
2. Avtalslicenser som skapar plattformar för avtal.
3. En rejäl satsning på digitalisering av kulturarvet. Mats Söderlund, ordförande i Sveriges Författarförbund Kontakt: Mats Söderlund, 070-228 92 25, ms@sff.info |