Månadens medlem 2010I sektionen för fackförfattare finns det 825 medlemmar. Här framträder några av dem med en personlig text. Tidigare års Månadens medlem hittar du bland länkarna till vänster. 
December:
Josefin Olevik
Foto: José Figueroa
Vilken typ av böcker skriver du? Jag har skrivit två böcker, båda fördjupningar av reportage jag har gjort. »Singel i Tokyo« är en fotobaserad, liten och mjukpärmad bok som jag gjort tillsammans med fotograf Emelie Asplund på eget förlag. »Campingland, en berättelse om flintastek, flukthål och förtältsromantik« är en reportagebok om campinglivets vedermödor, regler och sociala kultur. Den är också ett försök att fånga en del av Sverige som sällan kommer till tals. Vad skriver du på just nu? Jag arbetar som frilansjournalist. När jag är ledig funderar jag på hur jag ska påbörja min nästa bok. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? När jag skrev Campingland reste jag bort veckovis. En vän i Paris, en mamma i Falun, en fjällstuga i Härjedalen - där arbetade jag intensivt endast med boken. Fast först levde jag i en husbil i sex veckor, för själva researchen. Vilka författare inspirerar dig och varför? Jag läser mycket skönlitteratur och tycker om Garcia Márquez, Julio Cortázar, Sara Stridsberg, Gun-Britt Sundström, Beate Grimsrud och Monika Fagerholm. De arbetar alla med formen och språket på ett sätt som gör mig glad. Facklitteratur som inspirerat mig är Gellert Tamas »Lasermannen«, Peter Fröberg Idlings »Pol Pots leende« och Liv Strömquists »Einsteins fru«. De har angelägna ämnen, men framför dem inte på bekostnad av det goda berättandet. Varför skriver du just sakprosa? Jag är intresserad av reportaget som form. Jag vill experimentera med och tänja på den formen, och i dess natur ligger att hålla sig till verkligheten. Jag tycker också att människor och sammanhang jag möter ofta är fulla av häpnadsväckande spännande historier, som får mig att vilja ta reda på mer och förmedla till andra. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Förlagen är intresserade av sakprosa i bemärkelsen »de sanna berättelserna«, på gott och ont. Det ges ut mycket skräp tycker jag. Men det är positivt att genomarbetade fackböcker slinker med på köpet. Det verkar också finnas ett genuint läsarintresse. Jag märker att många som aldrig fastnat för skönlitteratur vill lära sig något från den handfasta verkligheten medan de läser. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? »The history of love« av Nicole Krauss. 
November:
Beata Arnborg
Foto: Anna Klint
Hej Månadens medlem, vilken typ av böcker skriver du? De två senaste böckerna är biografier, den senaste om Barbro Alving, en tidigare om Vivi Täckholm. Jag har också skrivit en personlig faktabok om Irland och varit redaktör och medförfattare till en bok om Waldemarsudde. Vad skriver du på just nu? Ingenting för dagen. Jag pustar ut efter att just ha kommit ut med biografin om Barbro Alving (Krig, kvinnor och gud). Jag har arbetat så intensivt med den under ett par år att jag avvaktar ännu en tid innan jag bestämmer mig för nästa projekt, men idéer finns. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Det varierar beroende på om jag är inte i en researchperiod eller skrivperiod. Men arbetsdagen börjar alltid tidigt, vid 6-snåret. Under skrivperioder tillbringar jag sedan tiden fram till ungefär klockan ett med skrivande. Därefter skriver jag om, och läser. Vilka författare inspirerar dig och varför? Min första stora inspiratör var Tove Jansson, främst för hennes filosofi, men också hennes språk, Fröding för hans fenomenala språkliga musikalitet, Joyce för hans språkliga klurigheter. Annars önskar jag att jag kunde bemästra svenska språket som Strindberg eller Bang. Gitta Serenys böcker, inte minst den om Albert Speer är en höjdare bland fackböcker. Varför skriver du just sakprosa? Eftersom jag arbetat som journalist i så många år är det alltid fakta jag sysslat med. Att skriva faktaböcker är väl en journalistikens långdistans (men med krav på längre hållbarhet). Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Den är uppskattad av läsare, men däremot mycket åsidosatt av medier som recenserar snålt. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? Nej, det går ju inte att önska, lika litet som man kan önska sig någon annans tankar eller utseende. Men däremot finns det många författare jag läser med stor behållning, förstås. Se ovan.
Oktober:
Anna-Lena Lodenius
Foto: Noomi Wikström
Hej Månadens medlem, vilken typ av böcker skriver du? Faktaböcker, ofta om extrema politiska yttringar både på höger och på vänsterkanten. Dessutom skriver jag mycket om konsekvenser av globaliseringen, i synnerhet frågor som har att göra med migration och rättigheter i arbetslivet för människor som bytt hemland. Vad skriver du på just nu? Just nu får jag många frågor kring Sverigedemokraterna eftersom de ju hamnat i riksdagen. Jag har skrivit om Sverigedemokraterna ända sedan starten 1988 och min senaste bok handlade om hur man tar debatten med partiet (»Slaget om svenskheten« med Mats Wingborg, 2009 på Premiss/Atlas). Föreläser, debatterar och skriver krönikor kring detta. Studerar också hur syndikalisterna förändrat sig och blivit ett mer militant fackförbund och skriver studiematerial med uppdateringar till en bok om migrantarbetare som kom ut 2008. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Vet inte om jag har några vanliga arbetsdagar. Varje dag just nu som jag inte måste kasta mig iväg är en gåva, när jag kan sätta på en kopp te och sätta sig vid dator direkt när jag vaknat. Det händer så mycket främst kring högerpopulisterna i Sverige och Europa och det kommer mängder av böcker och forskning som jag försöker hinna med att läsa, det är svårt. Men grovt sett har jag föreläsningsdagar då jag är på resande fot (i snitt en i veckan), resten är mötesdagar på stan och hemmadagar då jag skriver och sköter det löpande. Att svara på mail och telefonsamtal tar mycket tid också. Jag vill ju vara tillgänglig och prata med journalister, politiker och vanliga människor som är oroade över utvecklingen, det ser jag som en viktig uppgift nu när SD faktiskt har en chans att få ett inflytande över svensk politik. Jobbar hemma, det är vilsamt och bra, det blir mindre splittrat. Bra också eftersom jag har en tonårsdotter som kommer hem på eftermiddagarna och en mamma bara några kvarter bort. Vilka författare inspirerar dig och varför? Det är många. Tyvärr hinner jag mest läsa faktaböcker i ämnen jag skriver om för att inhämta kunskap och fakta . Gitta Sereny har skrivit några av de bästa böcker jag läst om hur nazister fungerar och tänker. För mitt nöjes skull läser jag gärna Klas Gustafsson som betar av folkhemmets idoler en efter en i den ena läsvärda biografin efter den andra, nu senaste en om Gösta Ekman som jag just håller på med (fick den signerad på Filmhuset både av Gösta och Klas − kändes stort). Uppskattade mycket hans tidigare om Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk och Tage Danielsson. Bengt Jangfeldts biografier är lysande, den om Axel Munthe tillbringade jag en del av min senaste semester med (det är framför allt då jag har tid för annat än pliktläsning). Björn Collarp skrev bland annat »Palatsbarnen«, en fantastisk skildring av Rysslands historia förklädd till roman som jag rekommenderat till många jag känner. Varför skriver du just sakprosa? Jag uppskattar sakprosa lika mycket som romaner även när jag läser fritt. Verkligheten är fantastisk, det finns så mycket att ta reda på och berätta om. Är en nyfiken person som också arbetat en del som researcher för TV. Att ta reda på saker är det bästa jag vet. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Svårt att säga, det beror väl på vilken del av sakprosan vi pratar om. Det finns verk som blir väldigt uppmärksammade och som har en närmast litterär status. Det hör väl till undantagen, tyvärr. Välskrivna fackböcker är en njutning som inte står romanen efter, är inte säker på att jag tycker att fackböcker generellt är styvmoderligt behandlade. Men kanske att det är vissa författare som har en status som gör att även deras fackböcker uppmärksammas. Det gäller ju för all del även skönlitteraturen, men kanske i ännu högre grad sakprosan. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? Om vi nöjer oss med ämnen som ligger nära mina egna: Vi är nog många som tänkt att vi borde ha skrivit boken om lasermannen efter att ha läst Gellert Tamas bok, vet att även Stieg Larsson umgicks med planer på en sådan bok fast direkt på engelska för en internationell publik. Lena Sundström flyttar till Danmark i »Världens lyckligaste folk« och berättar rätt upp och ner hur hon uppfattar den danska mentaliteten och inställningen hon möter till »det fremmende«. Mycket avslöjande, ett måste för alla som funderar kring vad som kan hända när man får in ett högerpopulistiskt parti i riksdagen. Hade gärna kommit på den idén först!
September:
Stefan de Vylder
Foto: Stig Sandkvist
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss? Jag hade turen att födas i Sverige år 1945, och tillhör därmed världshistoriens kanske mest privilegierade generation. Slutade skolan vid 16 års ålder efter ett bråk med en lärare, tog studenten som privatist och inledde en karriär som kuf som under större delen av sitt liv har undvikit den mer formella sektorn av ekonomin. Utbildade mig dock till nationalekonom, och arbetade några år som lärare och forskare på Handelshögskolan i Stockholm och ett par år på Sida. Har bott utomlands då och då (Chile, Etiopien och Nicaragua). Är sedan mer än 20 år frilansande författare, forskare och konsult. Affärsidén har varit att tjäna hyggligt med pengar som konsult för att också få råd att skriva olönsamma böcker och artiklar. Vilken typ av böcker skriver du? Samhällsekonomisk facklitteratur, med tonvikt på internationell ekonomi och utvecklingsfrågor. Ibland, när jag är arg, även böcker och artiklar av debattkaraktär. Vad skriver du på just nu? Funderar på en uppföljning av min senaste bok, »Världens springnota: Finanskrisen och vägen framåt«. Krisen är ju inte över än... Och boken har gett upphov till rätt mycket efterarbete i form av föreläsningar, debatter, artiklar m.m. Om man som jag har finanskriser som specialintresse innebär varje kris förbättrade försörjningsmöjligheter. Förbereder också ett annat bokprojekt, men trots att världen väntar med spänning är ämnet än så länge hemligt. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Är nyhetsfreak med P 1 och tre dagstidningar: DN, SvD och Financial Times. Får ta sin tid. I bästa fall sitter jag vid datorn efter nyhetsfrossandet och skriver hela förmiddagen - bästa arbetstiden. Och läser eller gör annat efter lunch. Har också rätt mycket »krafs«, inte minst av sociala skäl för att fylla en torftig vardag med innehåll: möten, föreläsningar, seminarier, ideellt föreningsarbete, m.m. Är nog också en föreningsfreak. Vilka författare inspirerar dig och varför? Är amatörmässig allätare vad gäller skönlitteratur och gillar klassiker som Thomas Mann och Dostojevskij, eller moderna klassiker som García Márquez, Camus eller Julio Cortázar. För språkets skull, och för fantasins, och för förmågan att berätta. Jag läser också med stor behållning moderna svenska - och gärna kvinnliga - författare som Kerstin Ekman, Eva Adolfsson, Yvonne Hirdman, Annelie Jordahl eller Aino Trosell. Har också uppnått den ålder då man börjar fördjupa sig i självbiografier. Inspireras också av poeten, samhällsdebattören m.m. Göran Greider, vars raka tilltal, humor och mångsidighet jag måste beundra. Varför skriver du just sakprosa? I likhet med många journalister och fackförfattare har jag nog närt en liten dröm om att någon gång skriva något skönlitterärt, där jag kan få ta ut svängarna utan att behöva dokumentera allt jag säger med fakta och siffror. Men det blir nog aldrig av. Saknar den talangen. Sen tycker jag också att min nisch - samhällsekonomi, med tonvikt på internationell ekonomi och utvecklingsfrågor - är himla spännande. Och politiskt viktig. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? På det hela taget bra. Det skrivs ju en enorm mängd god sakprosa i dagens Sverige, och det är ingen tillfällighet att Minerva är den största sektionen i Författarförbundet. Men det är lite synd att många busbra fackböcker får så liten medial uppmärksamhet. En medioker chic lit-bok eller miljöskildring från Stureplan kan få förstadagsrecensioner i våra större dagstidningar samtidigt som lysande fackböcker inte uppmärksammas alls. Men många säljer rätt bra i alla fall, och recenseras ofta i facktidskrifter. Inte minst snävt nischad sakprosa brukar hitta fram till specialintresserade läsare, men knappast till alla andra som också skulle kunna ha glädje av böckerna. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? Det finns massor! Förutom alla utmärkta romaner, som jag kan beundra helt utan avundsjuka, finns det en uppsjö fack- och reportageböcker som är både välskrivna och angelägna. Ett färskt exempel är Gellert Tamas bok »De apatiska«. Sen finns det ju nationalekonomer som är mycket smartare än jag. Amartya Sen, till exempel, som blandar samhällsekonomi, kultur, etik, historia och filosofi på ett imponerande sätt. Jag skulle gärna vara lika lärd och begåvad som Sen, och skulle gärna ha skrivit vilken som helst av hans böcker. Men det finns ännu fler nationalekonomiska böcker som jag absolut inte skulle vilja skylta som författare till.
Augusti:
Yngve Ryd
Foto: Arvid Ryd
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss? Jag föddes 1952 i Vuollerim i Jokkmokks kommun. Min pappa körde timmer med häst och mamma kockade, så när jag och mina syskon var små fick vi vara med och bo i kojor i skogen. Det är bland mina första barndomsminnen. När jag började gymnasiet gick flytten söderut till Västerås, i tjugofemårsåldern återvände jag till Jokkmokk och började snart skriva om hästkörning. Mest som ett resultat av slumpen. De sista tjugo åren har jag nästan bara arbetat med att göra böcker. Jag gör inte mina undersökningar på uppdrag av institution utan allt är mina egna projekt. Det är heltidsarbete men absolut inte heltidslön, en situation som är välkänd för många författare. Jag har läst en del etnologi och biologi. Det senare var mycket intressant och även en nyttig träning i att läsa faktatext på engelska. Biologi är likadan jorden runt så det är ungefär samma läroböcker som används överallt, skrivna på engelska. Till skillnad från till exempel juridik, lagar är människans egen uppfinning och skiljer sig från land till land. Jag är fjärran från någon examen men har blivit hedersdoktor vid Umeå Universitet. Vilken typ av böcker skriver du? Jag skriver böcker som helt grundar sig på intervjuer. Ämnena är sådant som hästkörning i skogen, samisk kunskap om snö, eld, fåglar, stjärnor, vatten. Jag lägger ner ett omfattande arbete på intervjuandet, det handlar om åratals samarbete med kunniga personer. Till sist blir resultat en bok med kunskap som aldrig tidigare varit nedtecknad. Mina ämnesval gör att de bästa informanterna också är de äldsta, min lilla grupp renskötare når snart en medelålder på 90 år. Faktaböcker som grundar sig på skriftliga källor kräver också långvarigt arbete om frågor ska utredas rejält. Men om källorna är skriftliga kan arbetet trots allt göras av någon annan, kanske om hundra år. Jag vet att det mina nittioåringar berättar, det skulle förbli okänt och förvinna ur historien om jag inte intervjuade dem. Det är både inspirerande och mycket frustrerande. Vad skriver du på just nu? Flera olika ämnen. En anmärkningsvärd fråga under våren är en berättelse om vildrensjakt med pilbåge. De sista vildrenarna i Sverige försvann mot slutet av 1800-talet men Ola Omma, en av mina mångåriga medarbetare, har trots det enastående mycket att berätta, sådant han hörde av gamla samer när han växte upp. Han har extremt minne och tycks komma ihåg nästan allt han hörde som barn, fortfarande nu när han är 88 år gammal. Det finns skriftliga källor från 1600-talet som berättar en del om vildren, och det är fascinerande hur väl Olas berättelse stämmer med de fyrahundra år gamla uppgifterna, som han varken läst eller hört talas om. Men Ola är förstås mycket mer detaljerad och nämner massor som inte finns i de skriftliga källorna, samt korrigerar en del missuppfattningar i det gamla materialet. Han är en magiker. Det brukar inte vara nödvändigt för mig att vara hemlighetsfull och undvika att i förväg avslöja vad jag håller på och skriver om. Det är inte troligt att någon annan får för sig att göra en skrift om vildren och pilbåge. Det är inte heller troligt att någon annan kan hitta några källor, utöver den redan välkända standardlitteraturen. Och framförallt är det inte vanligt i dagens samhälle att någon vill satsa åratals arbete på en enda bok. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Dricker kaffe, slår på datorn, äter frukost efter några timmar. Jag har tätt samarbete med mina gubbar och gör besök och intervjuer varje vecka. Det är genom korsförhör vid köksbordet som kunskap lyfts fram, jag har alltid med mig anteckningar med mängder att frågor. Diskussionen är mycket koncentrerad men traditionsförmedlare av rätt kaliber uppskattar och stimuleras av hårdkörning. Efter någon timme tar vi kafferast och småpratar, och gör sedan en kortare arbetspass. Det täta samarbetet gör att man måste bo grannar. De fungerar inte att intervjua personer som bor på annan ort, då blir kontakterna för sporadiska. Ibland är jag ute i skogen eller fjällen och fotograferar, för att få illustrationer till böckerna. Det går inte att använda bilder till exempel från bildbyråer, där finns inte sådant jag behöver. Skrivandet tar mest tid, fotograferandet är en liten del av arbetet. Jag är ganska ofta ute och håller föredrag. Semester tillbringas i fjällen, jag brukar inte resa till sydliga länder. Men jag har varit i Köpenhamn en gång, en halv dag. Vilka författare inspirerar dig och varför? Det är inte vanligt att arbeta med böcker på det sätt jag gör, så jag har inga direkta förebilder som inspirerar mig. Men jag beundrar noggrant omfattande arbete. Tegelstenar som redovisar grundligt mångårigt arbete piggar upp mig, och egentligen spelar det inte så stor roll vad boken handlar om bara den är tjock och har tagit många år att göra. Tyvärr blir tunga tegelstenar sällsyntare, det gjordes fler tjocka böcker under 1900-talets första halva. Ett exempel kan vara »Lulelapsk ordbok« av Harald Grundström. Det är ett mastodonverk på nästan tvåtusen sidor med oerhört noggranna beskrivningar av samiska ord, böjningsmönster och grammatiska finesser, flödande med exempel på hur orden används i fraser och och mängder med exakta etnografiska upplysningar. En gång vid Bokmässan träffade jag Bosse Bildoktor och igenkände en like. Han hade läst min bok om eld och var upphetsad. Vi delade fanatismen för detaljer, och även detaljernas helhet. Noggrant redovisade detaljer blir nästan alltid intressanta, oavsett vad det handlar om. Varför skriver du just sakprosa? Det är spännande att skriva om sådant som aldrig skrivits förr, och ämnen som jag arbetar med handlar i regel om uråldrig kunskap som människan utvecklat under många släktled. När det gäller verkligheten har jag bra fantasi, jag kommer ständigt på mängder med detaljfrågor som gör det möjligt för mig att nysta vidare och få alltmer fullödiga beskrivningar av det jag undersöker. Det känns nästan som någon slags tredimensionell föreställningsförmåga, och tiden är också inblandad för jag ser förändringar, tex hur ett föremål nöts. Jag lär mig själv innehållet i böckerna under arbetets gång. Jag vet inte så mycket innan jag börjar med en bok. När jag gjorde mina första böcker försökte jag tota ihop någon slags plan i början. Så hade man ju blivit lärd och tuktad; ett riktigt arbete måste utgå från en plan. Då var jag oerfaren, sedan lärde jag mig att det inte är någon mening med planer, sådana blir snabbt överspelade. Det är inte möjligt att förutse varthän undersökningen leder. Jag insåg att det inte är seriöst att ens ha en tidsplan. Nu knåpar jag på utan att utgå från någon struktur, eventuella planer får växa fram under arbetets gång. Romaner känns i en mening simplare än faktaböcker, även om intrigen är invecklad och snillrik i en deckare, så är det trots allt något som författaren själv skapat. Exakta undersökningar av verkligheten stimulerar mig. Kanske handlar det om vilken slags personlighet man är. Jag är usel på att läsa poesi och kan inte minnas dikter. Men praktiska procedurer och fakta om verkligheten, det fastnar i huvudet. Så var det redan när jag var barn. Jag lärde mig aldrig småskolans sångtexter, men muliplikationstabellerna var enkla och sitter ännu. Jag var hädisk och tyckte att tabellerna var intressantast, för de handlade ju om riktiga saker. Och jag gillade inte Pippi Långstrumps förlöjligande av pluttifikationstabellen. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Gamla mönster är seglivade. Jag tänker förstås på att det inte är riktigt lika fint och kulturellt att skriva fackböcker som att skriva romaner. Se bara hur tidningar recenserar, fackböcker får nästan alltid mindre utrymme. Bland annat har det väl att göra med att man bör vara ämneskunnig vid recension av faktaböcker. Det är svårt att recensera en bok om strängteori om man inte är fysiker. Det är enklare att ha åsikter om en roman. Åsikterna kanske inte är av någon vidare kvalité eller värde, men det är i alla fall möjligt att hysa en åsikt. Men försök ha en åsikt om strängteori om du inte är kunnig, det är omöjligt. Detta blir övertydligt när Nobelprisen offentliggörs. Tidningarna kommenterar nästan inte alls forskningspriserna. De gör inte intervjuer med sakkunniga personer utan nöjer sig med att kortfattat återge Nobelkommitténs motiveringar och förklaringar. Medan litteraturpriset får hur mycket uppmärksamhet som helst, med massor av kommentarer och åsikter. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? Boken som förklarar vad mörk materia och mörk energi är. Men fysikerna famlar och har inga förklaringar så boken lär dröja. Det är inte mer än tio år sedan som astronomer upptäckte att fenomenet finns, trots att mörk energi dominerar universum. Det är en oerhörd naturkraft som varit okänd.
Juli:
Jennie Dielemans
Foto: Shahab Salehi
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss? Den korta versionen är nog: författare och journalist i delikat kombo. Något mer specifikt så har jag böcker som »Välkommen till Paradiset - reportage om turistindustrin« (Atlas, 2008), romanen »Tackar som frågar« (W&W, 2006) och »Motstånd« (Bokförlaget DN, 2001) på mitt samvete. Vilken typ av böcker skriver du? Jag växlar, ibland låter jag hittepå-delen av huvudet gå loss och skriver skönlitterärt, men när jag ser något i verkligheten som får det att börja mullra inuti, botar jag det med att skriva en reportagebok. Ett mycket bra botemedel måste jag säga. Vad skriver du på just nu? En roman, en riktigt köttig en, som utspelar sig i Rotterdam och Stockholm under tre generationer. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Just för tillfället skriver jag faktiskt inte över huvud taget, jag jobbar med ett kommande teveprogram för Utbildningsradion - Kära Medborgare - som tar all min tid. Men annars är det morgontimmarna som är mina, mellan åtta och halv tolv, sen cyklar jag till boxningsklubben eller simhallen, innan jag tar mig an pass nummer två. Eftermiddagar är jag dock imponerande ineffektiv. Vilka författare inspirerar dig och varför? Det växlar, jag har nog inte några direkta favoriter. Senaste boken jag läste var »The translator: a tribesman's memoir of Darfur« av Daoud Hari, vilken är väldigt bra. Den är personlig och inifrån och tack och lov skriven av någon som vet vad krig betyder i praktiken. Nu har jag Malcolm Gladwells »What the dog saw« på nattduksbordet. Och jag har ju lyxen att ha samma förlag som briljanta skribenter, ser fram emot att läsa t ex Stephan Mendel Enk (Tre Apor), Magnus Linton (Cocaina) och Henrik Brandão Jönsson (Fantasiön). Varför skriver du just sakprosa? Jag skriver det jag känner för, vilket ibland brukar vara sakprosa, ibland är det teatermanus eller skönlitterärt och ibland bara dagbok. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Hm. Vilken ställning... har jag aldrig ens funderat över, jag skriver om ämnen jag vill gräva ner mig i, och om man ser på förutsättningar att göra det på landets slimmade redaktioner så ja, har de ju inte direkt blivit bättre. Det är inte så konstigt att fler och fler journalister skriver böcker, om man ändå ska jobba gratis, då kan man lika gärna skriva något som har längre livslängd än en dag. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? Haha, jag tror nog att jag velat vara författare till alla grymma böcker jag har läst i mitt liv, från Svarta Hingsten och framåt.
Juni:
Karin Alfredsson
Foto: Johanna Norin
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss? Jag är journalist till professionen, men arbetar på att vänja mig vid att presentera mig som »författare«. Jag är 56 år, gift, har tre vuxna barn och ett barnbarn. Bor på Färingsö, vid Mälarens strand. Ser rådjur och svanar från mitt skrivarfönster. Vilken typ av böcker skriver du? Numera mest skönlitterärt - en serie spänningsromaner om läkaren Ellen Elg som engagerar sig för kvinnors situation i världen. Hittills har hon besökt Zambia, Vietnam och Polen. I augusti kommer »Den sjätte gudinnan« som utspelar sig i Indien. Min debutbok kom 1979 och var den första på svenska om mäns våld mot kvinnor (»Den man älskar agar man?«). Sedan har det bland annat blivit böcker om sjuksköterskors arbete, cancervård igår och idag och två böcker om hur man ordnar kalas. Vad skriver du på just nu? Boken om Ellen i Indien är precis färdig och jag har börjat reka på nästa. Den ska utspela sig i Dubai, har jag tänkt, så dit reser jag om en månad. Jag skriver i mina böcker att »Allt viktigt är sant« och då får man ju vara lite petnoga. Annars skriver jag mycket vanlig journalistik, leder debatter osv. Författarpengarna räcker inte, och jag vet inte om jag skulle vilja författa på heltid heller. Det är lite för ensamt. Jag arbetar också på att få fram pengar till ett stort fakta-projekt, om våld mot kvinnor internationellt, som förhoppningsvis kan bli en bok, bland annat, Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Det finns ingen »vanlig« arbetsdag, det beror helt på vad jag ska göra. Men jag går inte upp klockan 6 och författar enträget till lunch. Jag sover tills jag vaknar, och joxar helst med annat (bokföring, mejl, telefonsamtal) på förmiddagen. Skrivandet kommer inte igång förrän framåt eftermiddagen, men går det bra då kan jag skriva tills familjen börjar klaga. Generellt har jag rekat på vårarna och skrivit/marknadsfört på höstarna. Vilka författare inspirerar dig och varför? Jag tycker om böcker som kombinerar en stark beskrivning av verkligheten med god stilistik: Susanna Alakoski, Truman Capote, Lee Harper, P O Enquist, Agneta Pleijel. Varför skriver du just sakprosa? Skriver om frågan så här: Vad är skillnaden mellan att skriva sakprosa och skönlitterärt? Den är inte så stor för mig. När jag skriver skönlitterärt kan jag skapa personer och intriger som passar mina syften, men det mesta av det jag beskriver har hänt, eller kunde ha hänt. Jag hittar på väldigt lite.Men när man skriver sakprosa måste man ju vara noga med detaljer och sakuppgifter. När jag reser för att reka för mina böcker försöker jag göra några tidningsreportage på samma gång, för att tvingas ta reda på exakt hur folk stavar sina namn, hur långt det är mellan byarna och hur många kilo vete en indisk bonde kan producera. Det är nyttigt. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Jag tycker att den klarar sig mycket bra. Några av de bästa böckerna jag läst på sistone har varit fackböcker, som »Smärtpunkten« av Elisabet Åsbrink. Och »Jorden de ärvde« av Björn af Kleen skapade ju en alldeles ny och bra debatt om adelns privilegier. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? »To kill a mockingbird« av Lee Harper.
Maj:
Charlotte Essén
Foto: Ulla Montan
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss? Hej! Jag heter Charlotte Essén och är frilansjournalist och författare med inriktning på samhälle och medicin. Jag är uppvuxen i en förort norr om Stockholm, men bor sedan 25 år i Stockholms innerstad. Min man och jag har tre pojkar, de två äldsta börjat studera på olika orter i Sverige, den yngsta går i nian. Jag älskar vår vackra huvudstad - min mans och min egen familj har bott här i flera generationer. Min farmors mor, till exempel, var kokerska på slottet under Oskar II:s tid. Jag är mycket historieintresserad och delger ofta min omgivning små historiska anekdoter, vare sig de är intresserade eller inte. »Och där, i Spökslottets vänstra flygel, bodde Bellmans änka, Lovisa, i flera år...« Idag kombinerar du journalistik och författarskap - som många Minervamedlemmar! Ja, men den kritiskt granskande journalisten i mig kommer nog alltid att överväga. Jag har bland annat skrivit för Dagens Nyheter, där två reportage har resulterat i två olika böcker. Möjligheten att verkligen få gå på djupet och vända på alla stenar, stora som små, är den största fördelen med att skriva en hel bok om ett ämne. Detta hinns sällan med och efterfrågas knappast idag inom journalistiken, tyvärr. År 1999 gick jag kursen »Medicin för medicinjournalister« på Karolinska Institutet. Ämnen jag har skrivit en del om är exempelvis medicinsk hypnos, diabetes I, osteoporos (benskörhet) och metabola syndromet. Jag har gått Poppius journalistskola och andra vidareutbildningar, som research- och manuskurser. Mitt intresse för medicin härstammar antagligen från min ungdomsdröm att arbeta inom vården. Men efter några månaders praktik på sjukhus, insåg jag att det inte passade mig. Vilken typ av böcker skriver du? Eftersom jag är intresserad av medicin- och samhällsfrågor, har det hittills varit inom dessa områden jag fördjupat mig, till exempel Samtal i självhjälpsgrupp: få kraft och stöd av andra i samma situation, Wahlström & Widstrand, samt Sektbarn: ett reportage om de utvalda till paradiset, Albert Bonniers Förlag. När Samtal i självhjälpsgrupp gavs ut 2003 var självhjälpsgrupper inte en allmänt känd stödmodell. Efter tsunamikatastrofen 2004 konstaterade Socialstyrelsen i en rapport att självhjälpsgrupper gav det avgjort bästa och bredaste stödet till de tsunamidrabbade, både för barn och vuxna, liksom vid Estoniakatastrofen. Det fundamentala för de drabbade var att få prata med människor som upplevt samma sak, som förstod vad de pratade om. I nästa upplaga ska jag bland annat uppdatera med den senaste forskningen. Både som journalist och författare försöker jag granska ett ämnesområde från ett icke-traditionellt synsätt och mer tvärvetenskapligt. I min senaste bok, Sektbarn, består ungefär halva boken av djupintervjuer med personer som är uppväxta i olika sekter. Andra halvan är mer teoretisk, där jag till exempel jämför barns och ungdomars uppväxt i en sekt med socialstyrelsens nya arbetsmodell för socialtjänsten, BBiC, Barns Behov i Centrum, med FN:s Barnkonvention eller med hederskulturproblematiken. Vad skriver du på just nu? Det har blivit en del föreläsningar angående Sektbarn det senaste året, vilket tagit bort fokus från skrivandet. Men nu hoppas jag det är möjligt att på allvar sätta igång med två nya bokprojekt, bland annat ett projekt jag påbörjade långt innan Sektbarn. Det gäller att få skrivro, men det ser väldigt lovande ut, nu när jag har flyttat in i ett fint skrivrum på Skeppsholmen! Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Jag är inte en författare med fasta rutiner, tyvärr. Skrivmässigt är jag mer som en periodare, men finns det en klar form skriver jag dag och natt, helst natt. Och formen skapas inne i huvudet, långt bort från skrivbord och dator. Förhoppningsvis blir det mer strukturerad arbetstid under 2010. Journalistiska texter, däremot, med begränsat omfång och strikt ämnesområde, planeras och produceras koncentrerat, snabbare och på dagtid. Två arbetsrutiner har jag i alla fall: en långpromenad, inte minst för att förhindra ryggont samt bruket av tättslutande hörlurar med bra skrivmusik vid skrivbordet. Mozart, Keith Jarrett, soul/bossa/jazz - det måste vara rätt musik; inte för krävande och inte för intetsägande. Vilka författare inspirerar dig och varför? Alla författare inspirerar mig. Varje bok är ett personligt hantverk med sin egen prägel. Däremot, upplevelsen av en bok kan variera från en tid till en annan - några förut så älskade böcker, kan jag tycka är urdåliga vid omläsning. Men Strindberg är alltid fantastisk, likaså John Steinbeck, Vilhelm Moberg, Alf Henriksson, Selma Lagerlöf, bland många, många andra. Och inspiration? Den hittar jag runtomkring, i vardagslivet. I familjen och vänners umgänge eller de här stora författarna, vars böcker man vill återkomma till, gång på gång. Varför skriver du just sakprosa? Jag drivs av lusten att berätta och på köpet få lära mig något. Det är stimulerande och livsbejakande att ägna sig grundligt åt något intressant och dessutom få kunskaper under processen. Det svåra med sakprosa är väl att kunna förmedla sakkunskap på ett litterärt, men lättillgängligt sätt. Målsättningen för mig är att det ska vara lättläst. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Det beror på ur vilket perspektiv man menar. Ur ett författarperspektiv står den väldigt stark - det finns ingen brist på författare och intressanta, viktiga böcker utgivna inom sakprosa i Sverige. Men jag har förstått att intresset att satsa på sakprosa och dess upphovsmän är liten från förlagen. När kvalitativ sakprosa ändå ges ut, innebär det inte automatiskt att boken når ut till läsarna och marknaden, vilket borde vara ett av förlagens huvuduppgifter. Det uppstår ett moment 22 - läsarna frågar inte efter en bok som inte marknadsförs och försäljningssiffrorna blir därefter. Istället satsar förlagen marknadsföringspengarna på säkra kort. Jag är rädd att förlagens »bestsellerism«-strategi och kortsiktiga lönsamhetskalkyler gör att vi går miste om många viktiga böcker. Många författare måste avstå arbetet av ekonomiska skäl, tyvärr. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? En omöjlig fråga, men varför inte Harry Potter-serien? Den är välskriven och spännande i sin genre, och min yngsta son blev mycket besviken när han insåg att min senaste bok Sektbarn inte var en spännande ungdomsbok, som skulle göra mig lika rik och berömd som J.K. Rowlings.
April:
Lasse Berg
Foto: Samir Hadj-Abderrahmane
Vilken typ av böcker skriver du? Böcker som intresserar mig. Jag använder bokarbetet för att tränga in i och förstå problemkomplex som är viktiga för mig. Antingen det nu handlar om världens livsmedelsförsörjning, Asiens ekonomi, människans natur eller livets mening. Vad skriver du på just nu? En bok om den viktigaste förändringen i mänsklighetens historia. Det handlar om den dramatiska omställningen för tiotusen år sedan till bofasthet, hierarkier, krig, hårt arbete och sämre hälsa, efter sex miljoner års betydligt trevligare samlartillvaro. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Mycket annat blir det medan jag undviker skrivarbetet. Tidningar skall läsas, kaffe bryggas, mat handlas, socialt liv underhållas. Och på mejlen droppar det alltid in något som kan fungera som en god undanflykt, någon enkät från Författarförbundet t.ex. Allt medan tankarna på den pågående boken kokar samman och meningarna formuleras däruppe i pannloben, eller var det nu är. Från morgon till kväll, år efter år. Varför skriver du just sakprosa? Ja, det har jag också funderat på. Tänk så HIMLA härligt det måste vara att bara få hitta på, inte behöva kolla en enda procentsats, fossildatering eller namnstavning! Vilken lyxtillvaro! Jag måste nog pröva på det någon gång. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Bättre än någonsin. Med de sammanhängande tankarnas död i övriga medier (utom radion, än så länge) blir facklitteraturen allt viktigare för att motverka samtalets förtöntning. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? Jag tycker nog att Charles Darwin fick ihop det ganska bra både i Om arternas uppkomst och Människans härledning och könsurvalet. Inga böcker har påverkat mänskligt tänkande mer. Var skulle du helst vilja vara just nu? På någon av sandöarna i Bab El Mandeb-sundet mellan Djibouti och Jemen för 60.000 år sedan. Där skulle jag intervjua de 150 personer som då utvandrade från vårt afrikanska urhem, och sen gav upphov till resten av jordens befolkning. Varför i hela friden lämna Afrika? Har ni verkligen tänkt igenom det här ordentligt? skulle jag fråga. Utan deras exodus skulle vi ha sluppit de flesta av mänsklighetens stora problem.
Mars:
Lars Lambert
Foto: Kerstin Lundquist
Vilken typ av böcker skriver du? På senare år har jag hamnat i genren lokalhistoria. En film om Uppsalas stadsutveckling under 1900-talet knoppade av sig i ett par böcker om stadsbildens förändring under det gångna seklet, vilka i sin tur ledde vidare till en första översiktlig bok om stadens arkitektur, vilken i sin tur gav upphov till en monografi om Gunnar Leche, Uppsalas ledande stadsarkitekt under 1900-talet. Vad skriver du på just nu? Jag har just avslutat och publicerat »Uppsala på hovfotografens tid«, en bok om Gunnar Sundgren och hans bilder, som speglar Uppsala, staden och människorna, under 1930-, 40- och 50-talen. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Ingen dag är den andra lik eftersom jag aldrig lyckats förvärva någon arbetsdisciplin. Det enda som är sig likt är kanske att jag har svårt att komma igång eftersom så mycket annat alltid kommer i vägen. Vilka författare inspirerar dig och varför? Alla som skriver bra, kanske mest de som skriver som jag själv inte skulle kunna. Om många tänker jag att detta kunde jag ha gjort, vilket naturligtvis är bedrägligt. Varför skriver du just sakprosa? Jag har skrivit romaner, kriminalromaner, en barnbok och en ungdomsbok, gjort film i många år. Att det blivit s.k. sakprosa de senaste åren är väl mest en tillfällighet, se ovan! Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Sakprosa är ett så vitt begrepp att det är svårt att ge ett entydigt svar. Den har väl i alla fall inte förbättrats på senare år och borde med tanke på sin omfattning och bredd ha ett större recensionsutrymme på kultursidorna. Finns det någon bok som du gärna hade varit författare till? Candide. Hundra år av ensamhet. Den amerikanska flickan. Etc, etc. Men jag antar att frågan gäller sakprosa. När jag talade om böcker i Obs kulturkvarten i P1 minns jag att jag sa om Flanörens blick av Ulf Peter Hallberg att det var en bok jag gärna hade skrivit. Jag tycker om Fredrik Sjöbergs sätt att skriva och t.ex. Bengt Jangfeldts biografier om Munthe och Majakovskij. Jag njöt av att läsa Jolo och Barbara Tuchman. Jag tycker om Lena Andersson och Nina Björk.
Februari:
Göran Cederberg
Foto: Mats Lundberg
Hej Månadens medlem, vem är du? Jag är en 50-årig västkustbo - född och uppvuxen i Göteborg - som trivs (nästan) lika bra hemma som ute vid fiskevattnen. Kanske inte så konstigt, eftersom jag sedan drygt 20 år haft sportfiske som arbetsfält. Numera skriver jag främst artiklar i sportfiskepressen och är väl därför minst lika mycket journalist som författare och fotograf. I botten har jag en fil mag, med etnologi som huvudämne, Efter universitet jobbade jag under en period i mitten av 1980-talet som copywriter, sedan som redaktör på ett bokproduktionsbolag i Göteborg under ett antal år och därefter som chefredaktör för en sportfisketidning. Det är dock den kreativa delen - att skriva (och fotografera) - som ligger mig varmast om hjärtat, och som jag numera har möjlighet att utveckla. Det är också denna som ger mig störst intellektuell stimulans. Vilken typ av böcker skriver du? Nästan uteslutande facklitterära böcker, men jag försöker att blanda fakta med naturskildringar och betraktelser för att göra texterna mer levande. Jag försöker också att i mina texter hitta tillbaka till sportfiskets tradition: fiske med spö, lina och krok som källa till kontemplation och reflektion. I tidskriftsartiklarna strävar jag därför efter att då och då även skriva rent skönlitterära texter. Det har under åren blivit sju böcker i eget namn, och ytterligare ett drygt tiotal där min roll varit medförfattare och/eller redaktör. De flesta av dessa har också givits ut i andra länder, som mest på 17 olika språk. Böckerna har bland annat översatts till engelska, norska, danska, tyska, ryska, lettiska, finska, spanska... Vad skriver du på just nu? För närvarande har jag en paus i bokskrivandet, vilket innebär att jag framför allt skriver artiklar. Givetvis har jag några bokprojekt på gång, men de befinner sig än så länge i den tidiga planeringsfas då jag samlar fakta, tankar och intryck. Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Periodvis reser jag en del, men en vanlig dag brukar jag gå upp vid 9-tiden, äta frukost, läsa morgontidningen, kanske ringa några telefonsamtal, göra ärenden osv. Vanligen kommer jag igång med skrivandet framåt 12-tiden - ofta senare, eftersom jag vill känna mig »ledig« och inte låta mig splittras av ärenden eller allehanda andra praktiska bestyr. Arbetspassen framför datorn kan sedan variera från ett par till fem, sex timmar, beroende på graden av »inspiration«. Vissa dagar kan kvällen bli sen, andra dagar skriver jag inte en rad. Vilka författare inspirerar dig och varför? Oj, det var en stor fråga. Även om jag inte läser så mycket nu för tiden, har jag tidigare periodvis varit en riktig bokslukare: Allt från den svenska sportfiskelitteraturens nestor Hans Lidman till Fjodor Dostojevskij. En skönlitterär favorit är Guy de Maupassant. Men framför allt läser jag gärna sakprosa inom ämnen som psykologi, kulturvetenskap och religionshistoria. Jag är kort sagt något av en allätare, som har plöjt igenom en stor mängd böcker i de mest skiftande ämnen men gärna undviker »populärlitteratur«. Fast skall sanningen fram inspireras jag numera främst av njutningsfull musik kombinerad med pregnanta texter; inte minst Pink Floyd och Roger Waters. Varför skriver du just sakprosa? Det har väl helt enkelt blivit så: Min första bok med skönlitterära ambitioner (utgiven 1989) blev inte särskilt uppmärksammad. Ett annat, och kanske bättre, skäl är att jag kan se en större pedagogisk poäng med sakliga och informativa - men ändå lättlästa - texter. Men ambitionen är trots allt att på sikt försöka skriva mer skönlitterärt. Att tänja sina gränser är ju aldrig fel. Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag? Den är alltför svag, men det kan bero på en kombination av att det finns ett motstånd hos många akademiker att »popularisera« sig och att alltför många läsare föredrar mer lättsmält litteratur. Dessutom är det alltför få recensioner av sakprosa och fackböcker i de breda dagstidningarna. Sakprosans svaga ställning kan även bero på att Sverige är ett jämförelsevis litet språkområde. Finns det någon bok (skriven av någon annan) som du gärna hade varit författare till? The Compleat Angler (Den fulländade fiskaren) skriven av Izaak Walton och utgiven 1653. Inte bara för att den har nått oerhört många läsare (boken har utkommit i närmare 450 upplagor, på ett stort antal språk, och lär vara den mest lästa efter Bibeln) utan också för att den - förutom att vara en tidlös beskrivning av fiske med spö, lina och krok som källa till avkoppling och rekreation - är en förstklassig betraktelse över naturen, människorna och livet självt.
Januari:
Malin Landqvist
Foto: Joel Wåréus
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss? Hej. Jag heter Malin Landqvist, är 39 år, har man och två barn. Efter gymnasiet började jag laga mat och har sedan fortsatt, och fortsatt och aldrig slutat! Däremot har det sett lite olika ut hur jag lagat mat. Jag har jobbat som kock, drivit kafé, cateringföretag och restaurang. Sedan har jag mer och mer kommit in på att skriva recept. Nu försörjer jag mig sedan några år tillbaka på att göra matjobb för tidningar, faktagranska andra kockars recept åt förlag samt att skriva kokböcker. Jag är sedan fem år fast matskribent på tidningen Vi (tillsammans med min bror Kalle), men skriver även mycket för t ex Allt om Mat. Vilken typ av böcker skriver du? Jag skriver kokböcker. Det började 1997 när jag hade en restaurang på Skeppsholmen som hette Format. Max Ström förlag undrade om vi inte ville göra en kokbok med restaurangen som avsändare. Boken blev flerfaldigt prisbelönt för både form och innehåll. Sedan har det fortsatt med flera böcker. Några egna, och några i samarbete med andra matskribenter. Det senaste jag skrev var »En God Höst«, den tredje boken i en serie årstidsbaserade kokböcker. De flesta av mina böcker har ena foten i det svenska matarvet och den andra drar sig gärna nedåt medelhavet. Vad skriver du på just nu? Hmm, lite småhemligt är det allt, men att det är en kokbok kan jag i alla fall avslöja (haha). Den drar åt det söta hållet och utkommer 2011. Sedan en kokbok för barn att laga ur som jag jobbar med på »spek« tillsammans med en matfotograf och en barnboksförfattare. Hur ser en vanlig arbetsvecka ut? Först och främst ska barnen lämnas på dagis och skola. Måndagar brukar gå åt till möten, planering av veckan och mycket idéarbete kring olika jobb. Då sitter jag på mitt kontor i stan. På tisdagar brukar jag provlaga för kommande tidningsjobb och kokboksprojekt. Det gör jag i mitt kök hemma i huset. Provlagning är en stor och viktig del av mitt arbete. Sen går det alltid åt en eller ofta ett par dagar åt fotograferingar. Då jobbar jag i köksmiljö, i fotografers fotostudios eller utomhus. På fredagar brukar jag ofta »knyta ihop säcken«, vilket i mitt fall betyder att redigera och finputsa i texter och recept. Lite yoga och tennis försöker jag få in i mina arbetsveckor för att orka, inte minst mentalt! Vilka författare inspirerar dig, och varför? Åh, det finns faktiskt några som verkligen inspirerar mig. Från allra första början var det i tioårsåldern Lena Andersson genom »Linus bakar och lagar«. Boken som fick mig att välja yrke! Den engelska författaren och matskribenten Elisabeth David kan jag aldrig få nog av, och med tanke på hur hon redan på 50- och 60 talen skrev om surdegar, medelhavsmat och råvaror som för många fortfarande känns nya, så imponeras jag av hennes enorma nyfikenhet hon måste ha haft för att hitta allt detta redan då! Att hon dessutom hade ett språk som lockar till att läsa mer och mer är ju såå härligt! I Sverige har Anna Bergenström en särställning tycker jag, men Hiram (Märit Huldt) hade ett lättsamt och humoristiskt sätt att skriva om mat som jag gillar. Förutom kokböcker så älskar jag de aha-upplevelser jag får av att läsa Owe Wickströms livsfilosofiska böcker. Varför skriver du just sakprosa? Svaret ligger egentligen i fråga ett. Jag började som kock och gled mer och mer in på detta att skriva. Det är så roligt att försöka få ut ett tydligt och enkelt budskap genom text och bild. Det roligaste är att försöka skriva recept som ska vara lätta att läsa och förstå. Jag kan fila länge på recept ibland innan de känns riktigt välformulerade. Men ju längre jag arbetat med detta så blir det viktigare och viktigare att göra kokböcker som verkligen ger ett sug att laga mat, även om man kanske inte gjort det tidigare. Vad tycker du om kokböckernas ställning i Sverige idag? Jag måste nog säga ganska fantastiskt, med tanke på att det i princip kommer ut en kokbok om dagen (!) i Sverige. Kvalitén är oerhört svajig, men i denna breda utgivning så finns det varje år många fina, bra och väl genomarbetade kokböcker. Finns det någon bok skriven av någon annan du gärna hade varit författare till? Hmm, jo det gör det såklart. Skönlitterärt tycker jag oerhört mycket om »Den allvarsamma leken« av Hjalmar Söderberg, och hade jag skrivit den hade jag nog varit rätt så nöjd! Bland matlitteratur så önskar jag att jag kunde skriva lika målande som Joseph Wechsberg i »Blå forell och svart tryffel«. Man fullkomligt dreglar sig igenom dessa gastronomiska strövtåg!
|