Vi tar det steg för steg

Litteratur passar ovanligt illa som handelsvara i en allt snabbare kommers, understryker Mats Söderlund i årets sista krönika och meddelar att Författarförbundet står i begrepp att utöka servicen till medlemmarna för att bättre kunna möta de nya utmaningarna.

Det målas upp en bild av Författarförbundet och förläggarna som antagonister. Men vi har inget intresse av att försvåra eller hindra förlagen att ge ut böcker i alla former de önskar. Som att vi över huvud taget skulle kunna hota deras verksamhet. Och just nu förhandlar Författarförbundet och förlagen om de framtida avtalen, i en historisk svår avtalssituation där mycket står på spel, för båda parter. Författarförbundet har inget annat önskat än så skulle ske. Det är min innerliga förhoppning att båda parter ska gå ur denna förhandling som vinnare och med en känsla av ömsesidig respekt.
Den historiska brytpunkten är välkänd. Böcker kan ges ut i alla möjliga konstiga former, det är svårt att sia om framtiden. Men litteratur passar ovanligt illa som handelsvara i en allt snabbare kommers: varor, varumärken och innehåll förnyas, byts ut och ska säljas med ännu större rubriker, färger och billigare än förra gången.

Det finns en gräns för hur långt vi kan följa i massproduktions- och stordriftshysterin med att skriva, översätta och läsa litteratur. Litteraturen är i själva verket, till sitt väsen, raka motsatsen. Den är ett slags samtal. En av de viktigaste källorna till bildning, identitet, sammanhang och eftertanke. Men det är uppenbart för alla att just de kvaliteterna kommer allt mer på efterkälken. Akademibokhandeln ser snart ut som Willys stormarknad.
HELA "BRANSCHEN" TYCKS bågna under marknadens heliga krav på högre effektivitet, tillväxt och volym. Till och med större förlag och traditionstyngda bokhandlare kvider. Håller branschen på att äta upp sig själv inifrån? För författare och översättare yttrar sig nutiden i allt sämre avtal, sämre ersättningar, färre uppdrag, längre utgivningsköer osv. Översättare (och förläggare) vittnar om att det översätts färre och färre utländska titlar, minimihonorar tillämpas där det tidigare gått att få okej betalt, och vissa förlag betalar inte ens det, ibland inget, för de översättningar som man bygger sitt "kulturella kapital" med. Författare ser sina rättigheter värderade till noll kronor och krav ställs på omfattande rabatter, ultimatum kring nya villkor och kontrakt. Till och med propåer att göra sina böcker mer lättillgängliga, lättsålda, spännande, underhållande osv. Vart är vi på väg? Går det inte att säga stopp till bokbulemin? Vi är ändå så många som vill åt samma håll.

Problemet är inte att vissa böcker säljer väldigt mycket. Problemet är att marknaden och politiska beslut styrt utvecklingen mot ett snabbmatsutbud. Det blir svårare och svårare för både bokhandlare och förlag att arbeta med författarskap och översättarskap i mellanskiktet. Det är allmänt känt att böcker som säljer 10-20 000 ex blir ovanligare. En upplaga som tidigare räckte för att hålla ett författarskap flytande. Det lönar sig inte heller att översätta utländska titlar i samma sfär. Böcker som skulle behövt lite längre tid och större insatser för att nå ut till läsarna göre sig icke besvär. 
Författarförbundet har inget intresse i att slå ut våra förlag, eller ersätta eller konkurrera med dem. Traditionella utgivningsformer är och kommer allt jämt att vara kärnan i vår verksamhet. Men vi behöver inte längre lita på våra förlags ekonomiska kalkyler för att få våra böcker utgivna och lagerhållna. Utgivning går idag att ordna relativt enkelt, billigt och till god kvalitet. Även om det inte är en kommersiellt lönsam bok kan det för oss själva och våra läsare vara värdefullt att kunna få en bok i handen, även om boken försvann ur lager för flera år sedan. Nya utgivningsformer kan bli en dellösning för både författare och översättare vars böcker försvunnit alltför snabbt från marknaden.

TEKNIKEN OCH MARKNADEN utvecklas och Författarförbundet befinner sig i framkant. Vi söker skapa bättre verktyg för oss alla att vara yrkesverksamma författare och översättare. Och mot bakgrund av många böckers korta livslängd har Författarförbundets styrelse beslutat satsa på utökad service till medlemmar som vill göra sina egna böcker tillgängliga igen. Information om hur det ska gå till i praktiken följer inom kort. En förutsättning är dock att man som författare eller översättare är säker på att man äger de nödvändiga rättigheterna. Det hjälper gärna vi på kansliet till med, och styrelsen uppmanar medlemmarna att fortsätta säkra sina rättigheter. Använd fullmakterna som finns på hemsidan. Hundratals författare/översättare har tillsammans hittills säkrat tusentals titlar. Vi talar om våra egna böcker, böcker som förlagen tackat nej till, och de kan och ska vi ju göra som vi vill med.

Mats Söderlund, förbundsordförande