Porträtt av en eldsjäl

Om Pich Proeung och kampen för böcker och läsning

Hur kan vita elefanter främja läskunnigheten bland kambodjanska skolbarn? Och hur blev Pippi Långstrump ett stående inslag i delar av landets skolundervisning? Anna Mattsson berättar om Pich Proeung, lärarinnan vars beslutsamhet och envishet lett till att  det återigen finns såväl lokala bibliotek i Kambodja som barnböcker översatta till khmer. Tidigare i år mottog hon Svenska Barnboksakademins Eldsjälspris för sitt viktiga arbete.

På Gata 136 i centrala Phnom Penh, Kambodja, ett stenkast från Boulevard Norodom och Nya Marknaden, har organisationen Vita Elefanten sin hemvist. En liten lokal i bottenplanet, ungefär lika stor som en ordinär butikslokal, nästan helt utan möbler. Men längs med väggarna klättrar hyllorna, där de färgglada böckerna ligger med framsidorna vända mot betraktaren. Och på golvet finns lika färgglada plastmattor för barnen att sitta på, som vid en vanlig kambodjansk söndagspicknick.
Vi befinner oss i den skarv där Boulevard Norodoms ambassadbyggnader och kontorskomplex övergår i fattigkvarteren, som breder ut sig härifrån och ner mot Tonle Sap-floden. Det är torsdag förmiddag, och Pich Proeung, som startat och drivit Vita Elefanten sedan 1998, tar emot barnen från kvarteret för veckans sagostund. I början var det mycket motgång, berättar hon. Varken barnen eller deras föräldrar förstod meningen med att läsa böcker. Än mindre att det kunde vara roligt att läsa.
Det har uppenbarligen förändrats under den tid som gått. Pich Proeung har varit envis och inte velat ge upp. Hon har drivit sin verksamhet med mycket små medel och aldrig tagit ut någon lön för det arbete hon gjort för Vita Elefanten.

Bokbrist ledde till idéer
Pich Proeung, som är utbildad lärare, arbetade efter Röda khmerernas fall med undervisning av statsanställdas barn i Phnom Penh. Situationen i skolorna var rätt förfärlig, berättar hon. Det fanns knappt några böcker alls. Några få, sönderlästa exemplar var allt som eleverna fick slåss om. Några bibliotek var det inte tal om. Under en period var Pich Proeung anställd inom administrationen för skolorna, och kom då i kontakt med franskspråkig barnlitteratur. Hon fick idén att översätta något av detta till khmer. Det resulterade i samlingen "Vi läser noveller", som dock inte kunde tryckas förrän 1992, då norska Rädda Barnen stöttade utgåvan. Den sålde i 5 000 exemplar på kort tid, en sensationell siffra i Kambodja. (Som jämförelse kan nämnas att den mest säljande författaren i Kambodja i dag, romanförfattaren Pal Vannarirak, som mest säljer 3-4 000 ex av sina böcker.)
Nästa bok var inte lika lättsåld. Pich Proeung stötte också på patrull från myndighetshåll, eftersom privata initiativ ogillades av den dåvarande regimen.
I slutet av 90-talet kom hon i kontakt med flera franska biståndsarbetare, som stöttade henne. Tillsammans gav de ut berättelsen "Den vita elefanten", en bilderbok i fyrfärgstryck baserad på en kambodjansk legend. Den trycktes i hela 10 000 exemplar, som såldes slut på kort tid. Därefter var Vita Elefanten ett faktum. Organisationen registrerades som NGO (non-governmental organization, sv. oberoende eller enskild organisation) hos inrikesministeriet 1998.

Kampen för läskunnighet gick via Pippi
Och Pich Proeung har fortsatt, outtröttlig. Det har blivit 20 titlar på khmer sedan starten. Sedan 2003 driver hon i sin lokal ett "reading room" ("läsrum"), det vill säga ett bibliotek dit man får komma och läsa böckerna på plats, men inte låna hem dem. Barnen från kvarteren och från de statliga skolorna i hela staden är ofta på plats för att läsa, pussla, rita, färglägga bilder och lyssna till sagor.
- Läskunnighet är oerhört viktigt, säger Pich Proeung. Det är många som får en bristfällig skolgång eftersom de är tvungna att hjälpa familjen med försörjningen. Men om de åtminstone lär sig läsa och skriva, så har de en liten chans till högre utbildning.
Nu har det gått ett par år sedan Pich Proeung tog emot mig på Gata 136. Några månader efter vårt första möte damp min råöversättning av Pippi Långstrump till khmer ner på hennes arbetsbord. Vi kämpade tillsammans för att ge den en värdig kambodjansk språkdräkt. Hösten 2008 kom den ut i tryck hos den franska organisationen SIPAR.
Och i våras var det alltså dags. Pich Proeung tilldelades Svenska Barnboksakademins Eldsjälspris. Det består av 10 000 svenska kronor, samt ett diplom och en liten skulptur föreställande "Hattstugan", gjord av Sven Nordquist.
- Nu får jag äntligen möjlighet att ge ut några titlar som länge legat och väntat på att bli tryckta, säger hon vid ceremonin på Internationella Torget under Bok- och Biblioteksmässan.
Hon har rest till Sverige tillsammans med tre andra kambodjaner, alla involverade i ett projektet "To create a reading society" ("Att skapa ett läsande samhälle") som drivs av Internationella Biblioteket i Stockholm med stöd av Svenska Institutet. Den första delen ägde rum 2008 i Phnom Penh, när Pippi Långstrump var nyutgiven på khmer. Ett stort barnboksseminarium med svenska och kambodjanska deltagare, workshops för tecknare och författare, skolpresentationer av Pippi, workshops i måleri på statliga skolor ... Vi gjorde mycket tillsammans och drivkraften att fortsätta tillsammans var stark.

Söker inspiration på svenska bibliotek
Pippi Långstrump fick ett nytt hem i den statliga kambodjanska skolan, där de allra flesta av barnen går. När jag visade bilden på hur Pippi lyfter hästen, skrattade alla. Men när bilden på Pippi, som lyfter två poliser, dök upp, så var succén ett faktum. Alla, utan undantag, älskade denna episod. På Sothearos-skolan i slumkvarteren i centrala Phnom Penh tog rektorn Cheam Duong Chay och bibliotekarien Kep Chhoeun henne helt utan reservationer till sitt hjärta. Och nu i höst följde de med Pich Proeung på en resa genom svenskt skol- och biblioteksliv, en resa som kom att vara i tre veckor och som innebar ett ömsesidigt utbyte av idéer och erfarenheter.
- Det är fantastiskt att se hur svenska bibliotek riktar sig till mycket små barn, inte bara till de större, säger Pich Proeung. Och att man tillverkar böcker för de minsta barnen, av tjockt hållbart papper och av tyg också! Det vill jag göra när jag kommer tillbaka hem. Kambodjanska böcker är gjorda av smörpapper, ungefär, och tål inte många läsningar förrän de är trasiga.
Cheam Duong Chay och Kep Chhoeun betonar att de fått mest ut av att se hur mycket man faktiskt kan göra utan att det behöver kosta en massa pengar. En utställning på Konstepidemin i Göteborg bestod av konstverk gjorda av skrot - en krokodilskulptur av gamla bildäck, trollsländor och insekter av rostiga spikar och gammal taggtråd ... Något att ta hem till Kambodja och arbeta vidare med. Och på skolan i Rannebergen utanför Göteborg inser Duong Chay hur möbleringen av klassrummet på ett enkelt sätt påverkar hela undervisningssituationen:
- I Kambodja är allting så toppstyrt, katederstyrt. Jag vill låta mina elever sitta och arbeta och diskutera i mindre grupper, som här. I Sverige verkar det som om lärare har respekt för eleven och inte bara tvärtom.
I Kambodja arbetar Duong Chay inte bara med den statliga skolan. Hon ägnar sig också åt att lära vuxna analfabeter att läsa och skriva, inom kvinnoorganisationen NYEMO, som arbetar med att stötta kvinnor och flickor utsatta för våld och trafficking. Om detta berättar hon för lärare och elever på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Läskunnigheten i Kambodja är låg även bland vuxna. Duong Chay poängterar att utbildning är viktigt för att kvinnor ska bli självständiga och självförsörjande, slippa vara beroende av någon som kan misshandla, hota och sälja dem till bordeller. Många kvinnor lever utsatt i Kambodja i dag. Det är delvis ett fattigdomsproblem, men bottnar också i förlegade attityder hos män och brist på insikt om allas lika värde, anser Duong Chay.
- Vi behöver mer feministiska kunskaper. Mer öppen diskussion, fler seminarier, mer konkret utbildning kring genusfrågor, säger hon.
Kep Chhoeun, bibliotekarie på Sothearos-skolan, visar några av de fantastiska bilderböcker som eleverna själva gjort i biblioteket efter den måleriworkshop som Hjördis Davidson, illustratör från Sverige, höll på skolan 2008. Därefter har en poesiworkshop ägt rum i juni i år, med poeterna Hanna Hallgren och Athena Farrokhzad. Vid ett framträdande på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby läser Kep Chhoeun några av elevernas dikter och berättar om sin starka tro på hur fritt skapande på sikt kan komma att förändra samhället till det bättre.
Med på resan är även Khun Sovanrith, konstnär och konstpedagog vid NGO:n Reyums konstskola. Han har illustrerat många av de böcker som Pich Proeung har utgett inom Vita Elefanten. I Sverige har han fått knyta kontakter med bland annat Svenska Tecknare och Konstfack. Reyum har stor betydelse inom kambodjanskt kulturliv - organisationen driver förutom konstskolan ett galleri, bedriver forskning och dokumentation, utger böcker (både fakta och skönlitteratur) av hög kvalitet.
Pich Proeung, Eldsjälspristagaren, har gjort mycket för barnboken i ett land där litteratur, läsande och utbildning inte är prioriterat av myndigheter. I år har hon fyllt 65. Men hon betonar att hon inte har några planer att dra ner på arbetstakten. Det är glädjande.
När vi skiljs åt på Arlanda den 10 oktober är det inte sista gången vi ses. Vi ses i Kambodja, säger vi alla. ■

Anna Mattsson