Nya utmaningar för Biskops Arnös litterära verksamhet

Omläggningar i den nordiska kulturpolitiken har försvårat för litteraturverksamheten, men en stundande utvärdering av 2007 års kulturreform kan innebära räddningen.

Den litterära seminarieverksamheten på Nordens Biskops Arnö är i fara. Efter att under närmare fyrtio års tid fått kontinuerligt stöd från i synnerhet Nordiska ministerrådet kan den nya strukturreform som presenterades 2007 vara början till slutet för en verksamhet som kommit att bli ett av de viktigaste naven i det nordiska kulturutbytet. Hoppet står nu helt till ideella arbetsinsatser - och till  den omläggning av den nordiska kulturpolitiken som kan vara att vänta.

I STÄLLET FÖR att administrationen av de olika nordiska kulturbidragen spreds ut på ett antal institutioner och kommittéer beslutade de nordiska länderna, för tre år sedan, att upprätta Kulturkontakt Nord som ett gemensamt centrum för hanteringen av samnordiska kulturprojekt. I ett slag förändrades då också förutsättningarna för det treåriga verksamhetsstöd som sedan mitten av 1970-talet kontinuerligt utgått från Nordiska ministerrådet liksom för den seminarieverksamhet som Nordens Biskops Arnö dittills drivit, inte utan viss framgång. Av riktlinjerna för denna nya nordiska kulturpolitik framgick att Kulturkontakt Nord hädanefter bara skulle ge stöd till nya projekt och projekt av engångskaraktär samt att redan påbörjade projekt eller projekt som är ekonomiskt förpliktigande inte medges stöd. Bidrag ska heller inte utgå för mer än högst tre år till samma projekt, vilket närmast omöjliggör det krav på långsiktighet som stora delar av Biskops Arnös hela verksamhetsidé vilar på.
Men helt hopplöst är det inte. I likhet med andra organisationer har Biskops Arnö möjlighet att söka bidrag för upp till två olika seminarier per tillfälle, ansökningar som i de flesta fall också hittills har beviljats, trots att seminarieverksamheten består av åtminstone tre seminarier per år, det vill säga ett för mycket. Och så tillkommer ju den där frågan om vad pengarna egentligen förväntas räcka till ...
- Förr om åren hade vi en preciserad summa som utgjorde en ram för varje arrangemang. Idag utgår bidraget med femtio procent av budgeten, under förutsättning att vi finansierar den andra halvan på annat sätt, påpekar Ingmar Lemhagen, ledare för skolans litteraturverksamhet. Det innebär till exempel att det inte lönar sig att försöka sänka kostnaderna och arbeta resurseffektivt. Då sänks bidraget.
- Med den tidigare ordningen kunde Biskops Arnö stå för ett kvoterat antal deltagares utgifter för såväl resa som seminariekostnad. Man får tro att det varit av en viss betydelse för deltagarsammansättningen, inte minst vad beträffar det viktiga debutantseminariet.

BARN- OCH ungdomsboksförfattaren Kalle Güettler är en av dem som länge arbetat aktivt med de litterära seminarierna. Han har på nära håll sett vilken konkret inverkan förändringarna haft och hänvisar bland annat till turerna kring fjolårsseminariet "Att skriva för scen" som bara kunde genomföras på frivillig basis av honom och Inger Norberg utan uppdrag från skolan eftersom denna redan hade förverkat sina bägge bidragsansökningar för året.
- Planeringen byråkratiserades och försenades mycket, berättar han. Vi tvingades skjuta upp seminariet till allhelgonahelgen mot normalt maj - juni. Ändå startade vi arbetet tidigare än vanligt.
- En komplikation var att resorna inte rymdes i en budget som måste egenfinansieras till hälften, fortsätter han och påpekar att deltagarna från områdena utanför Sverige därför hänvisades till att själva söka så kallat mobilitetsstöd hos Kulturkontakt Nord. Den ansökningsmodulen stängde dock i slutet av augusti, så de som trotsade byråkratin och ansökte fick inget svar förrän efter seminariets slut. (Det blev avslag för samtliga.)
- Ett par veckor före seminariet, ett helt år efter att vi påbörjat arbetet, fick vi veta att Norden i Fokus och Föreningen Norden beviljat ett externt bidrag som räddade budgeten. Vi arran-görer slapp falla på mållinjen, men vi hade lika väl kunnat gå i stöpet ekonomiskt.
Och om seminariet överhuvudtaget ska överleva behöver man hjälp utifrån, menar Güettler.
- Osäkerheten och den mångdubblade arbetsbördan har nu tvingat mig och Inger Norberg att meddela det nordiska barn- och ungdomsboksförfattarrådet, Regnhlíf, att vi inte kommer att ordna något barn- och ungdomslitteraturseminarium 2010 genom Kulturkontakt Nord. Vi vädjar därför till de nordiska författarorganisationerna att själva agera och söka nödvändiga bidrag. Men detta är en tillfällig lösning som måste kombineras med starka framstötar från Författarförbundet och dess nordiska systerorganisationer till Nordiska Ministerrådet att återinföra ramanslag till Biskops Arnö för årliga författarseminarier, summerar Kalle Güettler.

VARFÖR HAR DET då blivit så här? Från Kulturkontakt Nords sida är man tydlig med att det inte förelegat något som helst missnöje med skolans seminarieverksamhet men poängterar samtidigt att man endast är ett administrativt organ och alltså inte gör några värderingar av enskilda verksamheter.
Så hur kom man fram till att lyfta bort det treåriga stödet?
- Att ta bort det fasta bidraget till Biskops Arnö var ett led i processen kring den reform av strukturen för det nordiska kultursamarbetet som igångsattes under 2006, informerar Michael Matz, senior rådgivare vid Nordiska Ministerrådet i Köpenhamn, samtidigt som han framhåller att de nordiska kulturministrarna då ansett att alltför mycket medel tidigare varit låsta hos fasta bidragsmottagare och att alltför mycket pengar gått till administrativa kostnader för kommittéer och dylikt. Enligt Matz efterfrågade man större flexibilitet i systemet och etablerade därför de rådande kulturprogrammen där alla som tidigare varit fasta bidragsmottagare och nya sökanden även i fortsättningen kan söka bidrag.
Men för Biskops Arnös vidkommande har situationen försvårats kraftigt sedan flexibilitetskraven infördes. Finns det någon indikation på att man skulle kunna återfå det årliga stöd man fick tidigare?
- Under 2010 kommer det att inledas en utvärdering av kulturreformen. Utgångspunkten är att den ska ge svar på om reformen har fungerat enligt kulturministrarnas intentioner eller om det eventuellt behövs göras förändringar. Detaljerna kring exakt vad som ska vara med i utvärderingen är dock inte klara.

DET ÅTERSTÅR MED andra ord att se vad man har att våga hoppas på inför eventuellt framtida seminarier, och när en förbättring av läget i så fall är att vänta. För det finns trots allt viss anledning att vara fortsatt optimistisk. Enligt det förslag till uppföljning av reformen som Nordiska Rådet antog så sent som i oktober 2009, och som säkerligen ligger till grund för den utvärdering Michael Matz omnämner, kan den kulturpolitiska inriktningen nämligen komma att ändras radikalt. Nu understryks i stället betydelsen av kontinuitet i kultursamarbetet och att prioritera stöd till “tilbage-vendende projekter". Man betonar också vikten av informellt nätverksbyggande. Det är sådana aktiviteter som ska ha stöd, inte främst nya nätverk.
En omläggning av det samnordiska kulturstödets målsättning tycks alltså stå för dörren, men hur länge det dröjer innan den träder i kraft är det ingen som riktigt vet. Vid den tidpunkten har Biskops Arnös seminarier kanske redan upphört, en verksamhet som i år ironiskt nog firar sitt femtioårsjubileum.

Henrik C. Enbohm