Centre Culturel Suédois i Paris hotas av nedläggning

2009-06-29

Öppet brev från KLYS till handelsminister Ewa Björling angående Svenska kulturhuset i Paris

Lagom till sommaren när Sverige stängs ner, kom besked om att Centre Culturel Suédois (CCS), det svenska kulturhuset i Paris, hotas av nedläggning. Beslutet ska fattas av regeringen och handelsminister Ewa Björling och tydligen ske snabbt. Enligt DN säger handelsministern att hon inte vill uttala sig om enskilda verksamheter förrän regeringen fattat beslut i frågan. Det låter som en konstig tågordning i en demokrati. Och varför denna brådska? Är det för att slippa debatt och för att vi som tycker frågan är viktig inte ska hinna reagera? Svenska Institutet som ansvarar för CCS arbetar med Sverigebilden utomlands. Utifrån ett Sverigefrämjande perspektiv är det märkligt att inte UD försvarar och stolt lyfter fram ett sådant här kulturhus som den unika pärla det är istället för att hastigt och i skymundan strypa personalen och verksamheten i tysthet i skydd av sommarsemestern.

CCS är Sveriges enda kulturhus utomlands. Ett nav för det svenska i Europa och en spegel av oss själva genom en annan nation.
UD som verksamheten sorterar under, har fått i uppdrag att spara pengar på allt som är möjligt att spara in på. Av UD:s totala kostnader på 2,1 miljarder har man så hittat 10 miljoner att spara in genom att ta bort lönerna till dem som arbetar på kulturhuset, inkl dess chef, tillika Sveriges kulturråd i Frankrike. Observera att själva verksamheten sedan tidigare, märkligt nog, är helt självförsörjande genom sponsorer, uthyrningar och egna intäkter. Sparförslaget gäller endast 9,8 miljoner i löner och för hyra av lokalen av Fastighetsverket. Per automatik måste då verksamheten läggas ner. Konsekvensanalysen som Svenska Institutet gjort visar att det inte är fullt så enkelt att säga upp folk med alla specialregler som gäller gentemot Frankrike. Så det tycks inte heller bli den besparing man räknat med.

De kulturella relationerna mellan Sverige och Frankrike har starka band långt tillbaka. Sedan 1940-talet har Svenska Institutet varit på plats i Paris och från 1971 kunde Sveriges enda kulturhus utanför landets egna gränser sätta igång sin verksamhet i Hôtel de Marle, ett unikt palats från 1570-talet, mitt i det centrala historiska Paris, nära Picassomuseet och Place des Vosges. Vi har haft tur att överhuvudtaget lyckas få ett sådant hus i vår ägo och många andra nationer blickar med avund mot oss. I detta svenska kulturhus finns café, galleri, utställningshallar, filmsal, kontor och sex gästbostäder för svenska konstnärer och forskare. Här bedrivs utställningsverksamhet, svenskspråksundervisning och ett intensivt svenskfrämjande arbete. Det har visat sig vara ett levande och välfungerande kulturhus som är mycket uppskattat av franska och svenska besökare. Varför stänga något som fungerar bra och hjälper Sverige att manifestera sig själv?

Låt oss ge några imponerande handfasta siffror. 2008 hade huset över 104 000 besök varav 85% fransmän, 250 personer läste regelbundet svenska i lokalerna, 134 artiklar publicerades om svensk kultur och svenskt samhällsliv, mycket tack vare välplacerat arbete från CCS’s personal. Men än viktigare är de icke mätbara värdena. Det går inte att underskatta att Sverige har en fysisk plats mitt i centrala Paris där Sverige och det svenska ges plats. Ett kulturhus har betydelse för företag, konstnärer, besökare. Genom att vara en fysisk plats ges en konkret möjlighet till möten och nätverksbyggen, som i sin tur inbringar både andliga och materiella värden. Många är de konstnärer och forskare som genom åren inspirerats av att ha bott och verkat på plats i Paris. Effekterna av den möjlighet det inneburit kan inte underskattas. Det genererar nya möten, nya idéer och nya jobb!

Sparförslaget innebär också att Sverige drar tillbaka posten som kulturråd i Frankrike. Ska Sverige inte längre ha råd med en kulturrådstjänst i ett av världens viktigaste kulturländer, i ett land som vågar stå upp för att ersättningen för upphovsrätten ska komma upphovsmännen och de utövande konstnärerna till del, ett land som driver frågan om kulturell mångfald och agerar för att allt inte ska domineras av det angloamerikanska inflytandet? Att stänga vårt kulturhus skulle vara en signal som är svår att förklara för Frankrike och Europa när nu Sverige tar över ordförandeskapet 1 juli. Kultur väger tungt i Frankrike. Svenskar har gott rykte i Frankrike, stängs kulturhuset är det en förolämpning mot värdnationen som sätter kulturen högre än vad vi tycks göra om vi vill spara 10 miljoner ur statskassan genom att strypa ett välfungerande kulturhus som bevisligen stärker vår potential i ett så viktigt samarbetsland som Frankrike.

Måste vi spara ska vi spara med urskiljning och förstånd. När UD ska spara, kan man undra varför man ska dra ner just på de kulturella verksamheterna? När ska vi i Sverige börja se att kulturen är en kärnverksamhet? Kultur är inget extra, inte något utanför. Det är en del av fundamentet, en del av självbilden och identiteten. Det har Frankrike förstått.
Huset har varit hotat förr, men nu tycks det vara allvar, trots att förslaget den här gången verkar synnerligen ogenomtänkt. Stoppa förslaget Ewa Björling, det är inte ett vettigt förslag. Försvara istället det unika välfungerande kulturhuset som vi redan investerat så mycket i och som hela tiden ger oss så mycket tillbaka!

För KLYS
Anna Söderbäck, Ordförande KLYS, tel. 0702-19 51 21 och Mathias Lafolie, Ordförande Svenska Regissörsföreningen, tel.
0708-15 60 00

KLYS står för Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd och representerar 18 medlemsorganisationer inom områdena ord, ton, bild, scen och media. KLYS företräder konstnärerna i frågor av gemensamt intresse, som arbetsmarknadsfrågor, kulturpolitik, upphovsrätt, skatterätt och yttrandefrihet. För ytterligare information, se www.klys.se