Från bokbuketter till läsargap

Aldrig har vi haft så många författare som idag, aldrig så många förlag och försäljningsställen, aldrig så många nya titlar. Och aldrig har så många böcker sålts. Svenska Förläggarföreningen visar på en försäljningsökning på drygt sju procent jämfört med i fjol. Men läsarna verkar bli färre. Och könsgapet större mellan läsare och ickeläsare.

Läser du på din fritid? Det frågade SCB i en ny läsvaneundersökning under våren.  Om man delar in den vuxna befolkningen i fyra delar: unga män, äldre män, unga kvinnor och äldre kvinnor, går bokläsningen av pappersböcker ner i tre av grupperna. Bara de äldre kvinnorna läser mer än förut. En grupp särskiljer sig: de unga männen mellan 16 och 24 år läser betydligt mindre än de andra.
För drygt 20 år sedan sade sig 20 procent i den gruppen aldrig öppna en bok på sin fritid, idag svarar 35 procent samma sak.
Även bland jämnåriga kvinnor är det flera som säger sig aldrig läsa böcker nu, men då på en betydligt lägre nivå.

Män läser överlag allt mindre. Drygt var fjärde man läser varje vecka på fritiden, för drygt 20 år sedan var det över var tredje man. Allt flera tillhör ickeläsarna. Däremot är det fortfarande ungefär lika vanligt att läsa en bok ’då och då’, det gör i snitt 40 procent av den svenska befolkningen och där är det ingen större skillnad i kön eller ålder.
Det som är glädjande är att de äldre kvinnorna läser som aldrig förr. Så mycket som varannan kvinna mellan 45 och 74 år läser böcker varje vecka. De läser ungefär lika mycket mer som de unga kvinnorna läser mindre och därför ser summan av kvinnors läsning ut att vara konstant. Men studier visar att man tar med sig sitt läsmönster genom livet. Stämmer denna hypotes kan vi inte förvänta oss att de som inte läser nu börjar läsa senare, bara för att de blir äldre.

Har du läst någon bok senaste veckan? Mediebarometern, som är kopplad till Göteborgs universitet, ställer den frågan årligen. En svag uppgång av läsningen av skönlitteratur på 2000-talet kan visas och en tydligare nedgång av läsning av fackböcker och läromedel. Den troliga förklaringen är att alltmer information söks via internet. Samtidigt ökar utlåningen av fackböcker på folkbiblioteken, motsägelsefullt nog.

Olle Josephson är chef på Språkrådet. Han påpekar att när det gäller antalet ord har svenskar aldrig läst så flitigt som nu - om man räknar med nätet. Så mycket som en tredjedel av alla yrkesverksamma sitter framför en datorskärm minst halva arbetsdagen. Även i yrken som traditionellt inte har förknippats med läsning, som att vara byggnadsarbetare eller jobba inom vården, behöver allt mer information hanteras.
Det som bekymrar Olle Josephson är att så många unga killar aldrig läser böcker.
- Den risk som är obehaglig är att vi tappar en tredjedel som aldrig kommer att läsa, det är framför allt pojkar från arbetarklassen. Det finns ett värde i att alla svenskar har läst några gemensamma böcker, det ger en referensram. De som inte får kontakt med ett gott litterärt språk får svårare att hävda sig språkligt. Och vi lever i ett mer utpräglat skriftsamhälle idag, så man är mer handikappad än förut om man inte har hög skriftspråkskompetens.
- Kulturpolitiskt är det viktigt att nå de här pojkarna i högstadiet, men ur ett krasst förläggarperspektiv är det väl lika bra att vända sig till köpstarka målgrupper. Det är medelklassen som tjänat på den sänkta bokmomsen.
Att det allt flitigare användandet av datorer och mobiler har att göra med den minskade tiden för läsning är ingen djärv hypotes. Dygnet ska räcka till för allt flera saker. Nuförtiden lär inte ens litteraturkritiker ha tid att läsa - verkligen läsa och inte skumma igenom - de böcker de recenserar, konstaterade litteraturforskaren Arne Melberg redan för tio år sedan. Varför är det just kvinnor som bär upp bokläsandet? Har de mer än 24 timmar till sitt förfogande?
- Det kommer alltid att finnas en stor grupp bokläsare och de kommer sannolikt att domineras av medelålders kvinnor, precis som idag, säger Olle Josephson. Varför det är så är inte helt enkelt att förklara men kvinnors typiska arbetsuppgifter leder ofta till att de utvecklar sin verbala känslighet bättre än män. De har i huvudsak haft hand om mellanmänskliga relationer och nu finns de i sådana yrken som i vården och skolan. Männen har framför allt sysslat med ting.

Olikheter i kön och klass finns kvar - och förstärks. Kvinnor läser allt fler böcker, männen blir allt flitigare datoranvändare. Ju lägre utbildning du har, desto mindre läser du. Bland manliga arbetare som saknar yrkesutbildning är det numera 46 procent som aldrig läser böcker, för drygt 20 år sedan var det 30 procent.
På Industrifacket Metall arbetar Kjersti Bosdotter som kulturansvarig. Hon är IF Metalls samordnare för ’Läs-för-mig-pappa’. Det är ett tvärfackligt projekt som på en enda dag ska få pappor att börja läsa för sina barn - och för egen del också. Rörelsen som startades för åtta år på stålverksjätten Sandvik i Sandviken, ett traditionellt brukssamhälle, har spridit sig. Kjersti Bosdotter minns förvåningen över hur stort intresset var hos männen. Kvoten blev snabbt full.
I Sandviken genomförs numera ’Läs-för-mig-pappa’ två gånger om året. Intresset är fortfarande stort. Man lyckas locka medlemmar som i övrigt är ganska passiva, säger Kjersti Bosdotter. Den geniala idéen är att man gör det genom barnen.
- Det handlar i stor utsträckning om människor som är avogt inställda till böcker.
Man växte kanske upp i ett hem utan böcker, i skolan förknippades böcker ofta med tråkiga erfarenheter. Men de vill inte föra detta vidare, säger Kjersti Bosdotter.
Hon menar att  projektet inte hade varit möjligt för 20 år sedan.
- Då hade inte pappor det här förhållandet till sina barn.
Medlemmarna besöker nästan aldrig biblioteket, konsthallen eller teatern, säger Kjersti Bosdotter, men den här kursen går de tillsammans med sina arbetskamrater, så sammanhanget är tryggt.

Under pappadagen pratar en språkpedagog om barns språkutveckling. Än mer uppskattat brukar inslaget med en manlig arbetarförfattare vara. Det finns ett stall med författare som brukar anlitas, samtliga har arbetarklassbakgrund. Det är bland annat Torgny Karnstedt, som jobbat i kemisk industri och på Volvo, Kjell Eriksson som varit lantarbetare, Mats Berggren som arbetat på Scania, Bernt-Olov Andersson som varit byggnadsarbetare, Tony Samuelsson som jobbat inom vården, David Ericsson som varvar skrivandet med att köra lastbil och Fredrik Ekelund som varit hamnarbetare. Man gör också ett biblioteksbesök under dagen, för många det första någonsin sedan skoltiden. Alla får ett bibliotekskort.
Viktiga samarbetspartners är ABF och En bok för alla. Man får välja en bok i den serien till varje barn man har - och en till sig själv.
- Och när de väl har gått sin pappadag kan vi inte lämna dem i sticket. Därför är det så viktigt att det finns arbetsplatsbibliotek och bokombud.
Kjersti Bosdotter ser det som ett hårt slag att staten vill lägga ner vuxenutgivningen av En bok för alla. Det hjälper inte att det finns billiga pocketböcker i bensinmacken, menar hon, om du inte är en van läsare. Genom En bok för alla man kan prenumerera till sitt arbetsplatsbibliotek.
- Böckerna är inte läsvänliga, de har liten stil och faller aldrig upp ordentligt - ändå fungerar det. Erfarenheterna från deras läsfrämjande arbete och deras stöd till bokombuden är oersättliga.

Under våren ordnade Natur & Kultur Läromedel en läskongress, för att stimulera läsandet bland barn och ungdomar. Intresset var stort, evenemanget är tänkt att bli årligen återkommande. Årets tema var barnets väg till läsning.
- För första gången har du en generation där föräldrarna läste bättre än barnen när de var i motsvarande ålder.
Det säger Mats Myrberg, som är professor i specialpedagogik på Lärarhögskolan i Stockholm och en av föreläsarna på Läskongressen.
- Yngre lågutbildade män har slutat läsa annat än facktexter. Eleverna har svårare att tillägna sig längre och mer komplicerade texter. Internationella läsundersökningar visar att svenska barns läsförmåga försämrats när det gäller att förstå skönlitteratur och sakprosa.
I en doktorsavhandling från Göteborgs universitet visas att andelen medelgoda nioåriga läsare minskat från 75 procent till 65 procent på tio år.
- I skönlitteratur får du ta del av andra människors uppfattningar och upplevelser. Skönlitteratur har blivit överklassens njutningsmedel, som Albert Engström sa om tandborstningen, säger Mats Myrberg. Det eleverna klarar är faktasökning. Du hittar det du vet att du letar efter, men du får aldrig de nya perspektiven.
SOM-institutet (Samhälle, Opinion och Media) vid Göteborgs universitet visade nyligen i en studie att flitiga bokläsare har en mer tolerant inställning till flyktingmottagning än de som sällan läser böcker. Forskarna tyder det som att läsningen i sig har positiva effekter.

I Sverige finns dock fortfarande en, internationellt sett, stark tradition av att läsa, och allra mest läser barnen. En dansk läsvaneundersökning visar att svenska elever i klass fyra läser mer än danska och norska kamrater. Allra mest läser flickorna i femte klass, där mer än 80 procent anger att de läser i stort sett varje dag. En annan undersökning visar att 11-12-åriga flickor ägnar nästan dubbelt så lång tid åt bokläsning som jämnåriga pojkar. Detta könsgap tenderar att växa. Och även hos barnen finns tecken som tyder på att gruppen som aldrig läser på sin fritid ökar påtagligt. Den danska undersökningen visade att hälften av de svenska 13-15-åringarna aldrig eller sällan läste en bok på fritiden.

Annette Ewald är expert vid Nationellt centrum för språk-, läs och skrivutveckling inom Myndigheten för Språkutveckling. Hon har undersökt hur skönlitteratur används i skolans mellanår, det som förut benämndes mellanstadiet. Fyra skolor studerades och resultatet blev avhandlingen Läskulturer.
Hon fann att nästan alla barn gillar när läraren läser högt. Böcker som upplevs som för svåra att läsa själva kan man med fördel lyssna på.
Men Annette Ewald är kritisk till hur det pedagogiska arbetet kring bokläsandet iscensätts av läraren. Hon saknar angelägna samtal kring de tankar som boken väcker. Detta kräver också att alla i klassen har läst samma text, om än i varierande längd och svårighetsgrad.
- Gestaltande texter har dessa möjligheter att ta oss ut i nya världar. Men nu stannar läsningen i elevernas egna mörkrum. Bokläsandet blir ett kravlöst och därmed oviktigt tidsfördriv.
Det tycks viktigare att läsa många boksidor än att läsa eftertänksamt, menar hon. Inte heller får texterna betydelse genom att samverka med andra ämnen. Vanligt är istället ett rutinmässigt skrivande av recensioner: titel, författare, illustratör, handling, betyg.
Annette Ewald förvånades över att läraren sällan, för att inte säga aldrig, själv nyligen läst de böcker som fanns att tillgå på bokbord i klassrummet. Hur ska läraren då kunna föra engagerande samtal om dem? Hennes undersökning visar att det inte räcker med att läraren läste Bröderna Lejonhjärta för 15 år sedan. Och det räcker inte med att förlaget rekommenderar en bok för trögläsande pojkar om läraren inte själv läst den. Aktuella kunskaper och egna läserfarenheter är en grundförutsättning för en levande litteraturläsning i skolan.
Hur fungerar då bänkboken?
- De som tycker om att läsa har glädje av sin bänkbok. Det är de elever som är raska och duktiga och får tid över för sin läsning, och kan koncentrera sig även om det händer annat i klassrummet. Men elever som har de minsta läserfarenheterna kommer sällan dit.
Skrämmande många läste aldrig i sin bänkbok, upptäckte hon. Många bär sina Suneböcker fram och tillbaka i ryggsäcken eller har dem liggande olästa i bänken.
- Jag är ingen motståndare till de här böckerna, tvärtom. Men även dessa kan man läsa på ett mer meningsfullt sätt. Varför skrattar vi åt Bert och Sune? Inte minst för att få skratta å t en dum vuxenvärld.
Annette Ewalds undersökning visar att skolans ’fria’ läsning bara i liten utsträckning stimulerar läsovana pojkar. Klyftan mellan de elever som kan beskrivas som storläsare och de som i stort sett aldrig läser förefaller snarare att vidgas under skolans viktiga mellanår, skriver Annette Ewald i sin avhandling.
Hon ser också en polarisering i läsandet. De pojkar som läser söker sig till fantasy, krigsskildringar och historiska äventyrsberättelser. Flickorna läser bredare men föredrar böcker om relationer och känslor. Annette Ewald fann inte att skolan utmanade dessa tendenser.

Lena Kjersén Edman, just pensionerad lektor i Litteraturvetenskap vid Umeå universitet, vill gärna skrota ’fri bänkboksläsning’ till förmån för en läsning där olika teman gemensamt gås igenom. Annars signalerar läraren till eleven att litteraturläsning inte är viktigt. Det är ojuste mot dem som inte har bokvana föräldrar.
- Ibland är det så att bara eleven sitter med en bok framför sig så blir läraren nöjd. Men varför ska man läsa en dålig bok? Och varför inte ge tid till diskussioner? Att förstå och fundera över det man läser är mycket lättare om man gör det tillsammans.
Det handlar om demokrati, tycker hon.
- Oavsett vilken mamma och pappa ett barn har så ska de få möjlighet att möta all sorts litteratur. Och varje gång man i skolan har arbetat med ett tema så känner barnen att nu har de lärt sig något. Särskilt pojkar brukar gilla att se resultat.
Hon efterlyser också att man sätter in den litteratur pojkar och flickor självmant väljer i ett större sammanhang.
 - Många flickor fastnar i ett oreflekterat läsande av eländesböcker, som Glömda av Liza Marklund (och Maria Eriksson!) och Pojken som kallades det av Dave Pelzer.
I stället kunde någon årskurs ha som tema ’Relationer och känslor’ och att alla elever, även pojkarna, då läser och diskuterar detta tema.
- Hemskt många killar är intresserade av fantasy men få lärare undervisar om det. De undervisar gång på gång om folksagor men sedan är det slut. Men fantasy är bara en fortsättning på sagogenren.
Lena Kjersén Edman önskar att undervisningen i svenska skolan skulle innebära kumulativ läsning. Har en klass t ex haft fantasy som tema i årskurs åtta kan svenskläraren på gymnasiet anknyta till den kunskapen under epokstudier av romantiken.
Och varför festas det inte i skolan vid litterära prisutdelningar? undrar Lena Kjersén Edman och jämför med uppslutningen när Ingemar Stenmark åkte slalom. Då stannade hela skolan upp. När ALMA-priset delas ut känner många svensklärare knappt till att det existerar.
- I hemlighet tycker många av svensklärarna att det är finare med vuxenlitteratur än barn- och ungdomslitteratur, speciellt i högstadiet och på gymnasiet.
I sin avhandling visar Annette Ewald att det är ’eldsjälar’ i skolan som i stor utsträckning bär upp de öar av mer kvalitativt fördjupad litteraturläsning som också förekommer i hennes undersökning.
I sin lektorstjänst har Lena Kjersén Edman haft speciell inriktning på barn- och ungdomslitteratur. Vid sin pensionering kommer hon inte att ersättas med någon som har liknande kompetens. Precis som vid Lunds Universitet, där ämnet barnlitteratur riskerar att försvinna till hösten.

Lilian Edvall