Pengar 2: Men det skulle ju bli enklare!

När jag med huvudet fullt av sågspån stapplar hem från Författarförbundets bokföringskurs hittar jag senaste numret av Författaren i brevlådan. Temat är, passande nog, pengar.
Inget ont om kursledaren Susin Lindbloms pedagogiska förmåga och smittsamma entusiasm för dubbel italiensk bokföring, men vad jag frågar mig är om inte de nya kraven på författarnas bokföring kommer att leda till ett avsevärt skattebortfall för stat och kommuner, helt enkelt för att många kommer att bli så upptagna av att på korrektast möjliga sätt bokföra sina magra intäkter och blygsamma utgifter att skaparkraften sinar.
Jag är ingen analfabet i fråga om ekonomi och skatter. Jag har skrivit ekonomikrönikor i flera tidningar och klarar av att fylla i N6-blanketten - men nu är det någonting som slår slint. Jag tänker helt enkelt inte på det sätt man måste tänka för att klara av de nya bokföringskraven. I trettio år eller så har jag haft en grön bok där jag fyllt i intäkter i en spalt och olika typer av kostnader i de övriga spalterna, med momsen separat. Vad var det för fel på det systemet? Varför måste jag lära om nu? Och alla de andra kursdeltagarna, av vilka en del verkade vara ännu äldre än jag? Varför plåga oss med detta?
"Men det är ju meningen att det ska bli enklare för er!" säger en vänlig dam när jag ringer skattemyndigheten. Fast på bokföringskursen får vi veta att även skattemyndigheternas anställda måste gå på kurs.
De nya reglerna kommer säkert att öka sysselsättningen i samhället. Men inte nödvändigtvis produktiviteten.

Inga-Lisa Sangregorio