Proppen ur för kulturpolitiken?

Paradoxer och lättvindiga argument när kulturens villkor ska slås fast.

TID FÖR KULTUR, så löd rubriken när kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) i september presenterade den kulturproposition som följde i spåren av februari månads mycket omdebatterade Kulturutredning. I likhet med denna väljer också regeringen att stryka det tidigare kulturpolitiska målet från 1974 att, som det hette, motverka kommersialismens negativa verkningar. En av de frågor som Författarförbundet därför ställer sig efter att ha läst propositionen är huruvida bokmarknaden är mogen att själv reglera vilken sorts litteratur som ska finnas tillgänglig i framtiden och vilka konsekvenser det får för läsandet.

Vad är ert samlade intryck av propositionen?
- Från Författarförbundets sida anser vi att det finns flera positiva förslag i propositionen, men att dessa behöver konkretiseras, säger förbundsjurist Malin Koch som ingått i den särskilda arbetsgrupp som granskat propositionen. Det är en så kallad inriktningsproposition och på den kommer att följa utredningar som förbundet kommer att bevaka och ta ställning till.
Koch påpekar att det också finns förslag som man är avgjort kritisk till, däribland slopandet av den statliga inkomstgarantin. Ändå är det i synnerhet regeringens föreslagna förändringar av litteraturstödet som man särskilt vänder sig mot i den skrivelse som förbundet nu sammanställt till riksdagens kulturutskott. Förbundet efterfrågar istället en utredning som noga undersöker litteraturens och läsandets villkor och samtidigt analyserar behovet av ett eventuellt förändrat litteraturstöd utifrån såväl författarnas, översättarnas och förlagens som läsarnas perspektiv.
Det är mer än tio år sedan den senaste bokutredningen genomfördes, en utredning som bland annat ledde till att det statliga litteraturstödet kompletterades med ett distributionsstöd. Sedan dess har bokmarknaden förändrats radikalt, en omständighet som regeringen i propositionen tycks ta tämligen lättvindigt på.
- Att föreslå förändringar av litteraturstödet utan att närmare ha utrett hur utvecklingen kan ha påverkat behoven av förändrade regelverk är att gå händelserna i förväg, säger Malin Koch och påpekar att förhoppningen är att riksdagen skall vänta med att fatta beslut om ändringar till dess att nämnda bokutredning kommit till stånd. 
Slutsatsen regeringen drar i propositionen är att stödet bör bli mer flexibelt och att den politiska detaljstyrningen bör minska, en åsikt som alltså inte delas av Författarförbundet, inte minst med hänvisning till att förekomsten av översatt litteratur från andra språkområden i så fall riskerar att minska och, i förlängningen, kan komma att bli en uppgift för enstaka eldsjälar att ta sig an.
- Regeringens förslag kan tolkas som att man anser att bokmarknaden är välfungerande. Det håller vi inte med om. Dagens bokmarknad kan i flera avseenden liknas vid ett oligopol där två förlagsgrupper dominerar samtidigt som "mellansegmentet" av såväl förlag som författare och översättare gradvis stötts bort från marknaden. Där menar vi att ett fortsatt och ökat statligt litteraturstöd har en viktig funktion att fylla.
I skrivelsen kritiserar ni även förslaget att förändra sortimentsstödet till bokhandeln?
- Ja, det är riktigt. Regeringens argument för ett förändrat sortimentsstöd går ut på att Internetbokhandelns utbud anses nå många läsare. Vi anser det inte vara hållbart att resonera på det sättet när de små förlagen, som ofta är de som ger ut den smalare kvalitetslitteraturen, inte når fram till vare sig fysiska bokhandelsdiskar eller Internetbokhandeln. Läsarna behöver få känna på böckerna för att kunna välja nytt. Internetbokhandeln kan inte sägas erbjuda ett fullt sortiment av det skälet, säger Malin Koch.

FÖRFATTARFÖRBUNDET PEKAR också på vissa paradoxala omständigheter i propositionen, särskilt tydligt i förslaget att tillföra medel för att öka skriv- och läsförståelsen i skolan å den ena sidan och helt slopa det statliga stödet till området Kultur i arbetslivet (de så kallade "Kia-medlen") å den andra. På så vis skulle den enda statliga insatsen för läsfrämjande åtgärder riktade mot vuxna läsovana försvinna, ett tilltag som förbundet vänder sig mot med bestämdhet.
Paradoxalt kan också propositionens uttalanden om kulturtidskrifterna tyckas vara. Att som regeringen föreslår omdefiniera kulturtidskriftsbegreppet inom ramen för tidskriftsstödet vittnar inte enbart om en instrumentell syn på kulturen som sådan, menar förbundet, utan försämrar samtidigt också möjligheterna till en fri debatt. Kulturen har ett egenvärde, påminner man och inskärper att den inte bör uppfattas som ett från samhället isolerat uttryck. Även inom KLYS riktar man stark kritik mot regeringens snäva kulturbegrepp och förespråkar tvärtom det breda kulturtidskriftsbegrepp som råder idag och som också står i samklang med ett breddat kulturbegrepp. Detta enligt KLYS eget utlåtande från oktober.
I och med propositionen har en rad olika utredningar tillsatts varav flertalet beräknas vara klara senast mars för att kunna komma med i regeringens budgetarbete.                          

Henrik C Enbohm